Nedfall av luftföroreningar i fjällområden i Jämtlands län 1995 till 1999

• Det finns flera faktorer som talar för att belastningen av luftföroreningar ökar med höjden i fjällområden. Av det skälet påbörjade Länsstyrelsen i Jämtlands län depositionsmätningar vintern 1994/95 i olika fjällområden med IVL Svenska Miljöinstitutet som utförare. Mätningarna var inriktade på att kvantifiera depositionen (nedfallet) av främst försurande luftföroreningar (svavel och kväve) till fjällområden i länet. Undersökningen omfattar sex lokaler i Jämtland. På varje lokal finns en mätstation för nederbördsinsamling på öppen mark på hög höjd (935-1410 m.ö.h) och en på låg höjd (420-820 m.ö.h.). På tre lokaler finns även krondroppsmätningar i trädgränsen för granskog (620-780 m.ö.h.). I det fallet fungerar träden som provtagare av torra föroreningar inklusive föroreningar i dimma. Mätningarna har visat att nederbördskemiska undersökningar på kalfjället medför betydande osäkerheter i både uppmätta nederbördsmängder och halter av olika ämnen på grund av hård vind och hög dimfrekvens. Det gör att uppmätt deposition i form av nederbörd på hög höjd måste korrigeras och beräknas med hjälp av mätningarna på lägre höjd, samt uppskattad nederbördsökning med höjden. Den högsta depositionen av luftföroreningar under perioden 1995 till 1999 uppmättes under granar vid trädgränsen. Träden tar emot både våtdeposition, i form av nederbördens föroreningar, och torrdeposition, främst föroreningar i molndimma. Generellt beräknades nederbörden öka med höjden i denna studie, men halten av föroreningar i nederbörden antogs vara konstant. Det gör att den beräknade depositionen på kalfjället var högre än på öppna områden på lägre höjd. Under den korta period (fyra år) som mätningar pågått, var det främst vädermässiga olikheter som gav upphov till skillnader i deposition mellan åren. Variationer i nederbörd samt skilda vindförhållanden ledde till en viss variation

• Det finns flera faktorer som talar för att belastningen av luftföroreningar ökar med höjden i fjällområden. Av det skälet påbörjade Länsstyrelsen i Jämtlands län depositionsmätningar vintern 1994/95 i olika fjällområden med IVL Svenska Miljöinstitutet som utförare. Mätningarna var inriktade på att kvantifiera depositionen (nedfallet) av främst försurande luftföroreningar (svavel och kväve) till fjällområden i länet. Undersökningen omfattar sex lokaler i Jämtland. På varje lokal finns en mätstation för nederbördsinsamling på öppen mark på hög höjd (935-1410 m.ö.h) och en på låg höjd (420-820 m.ö.h.). På tre lokaler finns även krondroppsmätningar i trädgränsen för granskog (620-780 m.ö.h.). I det fallet fungerar träden som provtagare av torra föroreningar inklusive föroreningar i dimma. Mätningarna har visat att nederbördskemiska undersökningar på kalfjället medför betydande osäkerheter i både uppmätta nederbördsmängder och halter av olika ämnen på grund av hård vind och hög dimfrekvens. Det gör att uppmätt deposition i form av nederbörd på hög höjd måste korrigeras och beräknas med hjälp av mätningarna på lägre höjd, samt uppskattad nederbördsökning med höjden. Den högsta depositionen av luftföroreningar under perioden 1995 till 1999 uppmättes under granar vid trädgränsen. Träden tar emot både våtdeposition, i form av nederbördens föroreningar, och torrdeposition, främst föroreningar i molndimma. Generellt beräknades nederbörden öka med höjden i denna studie, men halten av föroreningar i nederbörden antogs vara konstant. Det gör att den beräknade depositionen på kalfjället var högre än på öppna områden på lägre höjd. Under den korta period (fyra år) som mätningar pågått, var det främst vädermässiga olikheter som gav upphov till skillnader i deposition mellan åren. Variationer i nederbörd samt skilda vindförhållanden ledde till en viss variation

Nyckelord

deposition

svavel

kväve

dimdeposition

hög höjd

fjällnära skog

fjällen

Jämtland

Swedish Throughfall Monitoring Network, SWETHRO, Krondroppsnätet

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)