“För ingen älskar budbäraren som kommer med dåliga nyheter”

• “För ingen älskar budbäraren som kommer med dåliga nyheter” Denna versrad kommer från Sofokles tragedi Antigone, uttalad av en budbärare. Men kanske borde man säga budbäraren, för i antik grekisk teater är budbäraren ofta en central figur som har en viktig roll att spela i den dramatiska handlingen. Det är ofta en underordnad person, som en väktare eller en herde, vars uppgift är att ge en fullständig och sanningsenlig redogörelse för vad som har hänt utanför scenen. I Sofokles Antigone beskriver budbäraren hur någon har brutit mot Kreons, Thebes härskare, förbud att begrava Polyneikes, Oidipus son och Antigones syster. I dramat gör de ”dåliga nyheterna” Kreon rasande och han hotar att straffa budbäraren om han inte hittar gärningsmannen. Vetenskapen varnade oss redan i slutet av 1970-talet för att den omfattande användningen av fossil energi skulle leda till global uppvärmning, vilket i sin tur skulle orsaka en förändring av klimatet på ett sätt som radikalt förändrar livsvillkoren på planeten. Sedan dess har den vetenskapliga kunskapen vuxit om effekterna av en ökad koncentration av växthusgaser i atmosfären. I dag råder det inget tvivel om att klimatkrisen är ett hot mot civilisationens överlevnad. Allra värst drabbade är fattiga samhällen som i mycket liten utsträckning bidragit till utsläppen av växthusgaser.Vetenskapssamfundet har inte bara mobiliserats – och mobiliserat sig – för att producera kunskap om antropogen klimatförändring, den har också tagit på sig att kommunicera denna kunskap till politiker och beslutsfattare. Kanske trodde vetenskapssamfundet att det skulle räcka med att producera vetenskaplig kunskap och att ge en sanningsenlig redogörelse av denna kunskap för att få världens politiker och makthavare att agera. Det var i så fall naivt. Det politiska och ekonomiska ledarskapet har i bästa fall givit en läpparnas bekännelsetill de massiva vetenskapliga bevisen på att det är nödvändigt att drastiskt minska användningen av fossila bränslen och inom en snar framtid helt fasa ut dom. Verkligheten är att det har skett en ständigt ökande produktion och användning av fossila bränslen. Det har genererats mer koldioxid från förbränning av fossila bränslen efter 1990, det år som FN:s klimatpanel IPCC presenterade sin första rapport, än från när industrialiseringen startade på 1800-talet fram till 1990. Men vetenskapssamfundet har inte bara funnit att deras budskap ignoreras, utan också att såväl klimatforskare som de vetenskapliga bevisen ifrågasätts av lobbyister från fossilindustrin och av folkvalda politiker. Antalet angrepp påenskilda forskare och vetenskapliga institutioner som kommunicerar etablerad kunskap om klimatförändring är otaliga.Det är mot bakgrund av detta ofantliga – obegripliga – svek från politiker och andra makthavare, som man ska förstå det upprop till uppror som den då nybildade aktivist-gruppen Extinction Rebellion (XR) deklarerade utanför det brittiska parlament i oktober 2018:"Vi deklarerar härmed att det sociala kontraktets band är ogiltiga och av intet värde, att regeringen har gjort dessa ogiltiga genom sin fortsatta underlåtenhet att agera på ett ansvarsfullt sätt. Vi uppmanar varje principfast och fredlig medborgare att göra uppror med oss."Det slags uppror som XR uppmanar till är helt fredligt, alltså ingen stormning av riksdagshus eller angrepp på politiker. Den övergripande strategin är att skapa uppmärksamhet om klimatfrågan genom fredliga demonstrationer och civil olydnad. Precis som i samband med kvinnors kamp för rösträtt runtom i Europa och medborgarrättsrörelsen i USA, så används civil olydnad som ett medel för att kräva att etablerade demokratiska och rättsliga principer omsätts i praktiken. I det ena fallet deklarationer om alla människors lika värde, i det andra enhållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. XR har tre krav: Tala klarspråk om klimatkrisen; Agera nu (inte 2030, 2035 eller 2045); Verka för en deltagande och inkluderande demokrati, rättvis omställning och transparens. De tre kraven kan tyckas ganska självklara i en liberal demokrati som hyllar förnuft och vetenskap. Men precis som när suffragetter och medborgarrättsaktivister krävde vad somborde vara en självklarhet i ett demokratiskt samhälle, så möts fredliga klimataktivister av en tilltagande repression från ordningsmakt och rättsväsende, och populistiska politiker utmålar dem som ett ”hot” – oklart mot vad. Lika litet som att ignorera eller misstänklig-göra klimatvetenskapen är en framgångsrik strategi för att lösa klimatkrisen, så är det inte meningsfyllt att kriminalisera fredliga aktivister som kämpar för en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Aktivister kommer inte att sluta protestera mot politikernas klimatsvek för att man utdömer hårdare straff för fredliga protester. Tvärtom, i takt med att klimatkrisens effekter blir alltmer påtagliga kommer protesterna att tillta

Subject headings

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Medie- och kommunikationsvetenskap -- Medievetenskap (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Media and Communications -- Media Studies (hsv//eng)

Keyword

Extinction Rebellion

klimataktivism

civil olydnad

Publication and Content Type

pop (subject category)

art (subject category)