Interaction between preterm infants and their parents : Studies of early interventions in neonatal care

• Background  Preterm birth negatively affects infant well-being and development. A well-functioning parent-infant interaction can mitigate the risk of preterm birth on infant development. However, parent-infant interaction is often disrupted after preterm birth because of organizational factors in care, infants’ immature interaction cues, and maternal health problems. Different interventions supporting parental-infant interaction exist, but only a few target support for interaction between preterm infants born at gestational week 30-36 and their parents. Thus, an early, feasible and effective intervention that supports the preterm infant and the parents in the neonatal intensive care unit was needed. Aim  The overall aim of the thesis was two-fold; first to evaluate the early intervention skin-to-skin contact on mother-infant interaction; and second, to develop a new intervention, the Early Collaborative Intervention (EACI), to explore how mothers’ experience the new intervention, and to study its effects on mother-infant interaction.  Methods  Study I was a randomized controlled trial with two groups. Families were randomly assigned to either continuous or intermittent skin-to-skin con-tact directly after birth. Mother-infant interaction was video recorded when the infant was four months corrected age during a Still face procedure. The interaction was later scored using two different instruments, the Ains-worth’s Maternal Sensitivity Scales and the Maternal Sensitivity and Responsivity Scale. Furthermore, the dose-response relationship between time in skin-to-skin contact and interaction quality was calculated.   Study II had a descriptive design where the rationale, development, frame-work, and practical provision of the EACI program was described.   Study III had a qualitative design. Mothers were interviewed about their experiences of the EACI. Data were analyzed with reflexive thematic analysis.   Study IV was a randomized controlled trial with two groups. Families were randomly assigned to either the EACI or standard care. The intervention started within three days after birth. Mother-infant interaction was video recorded when the infant was one month corrected age during a bathing session. The interaction was later scored using two different instruments, the Ainsworth’s Maternal Sensitivity Scales, and the Emotional Availability system. Intention to treat and per protocol analysis were calculated as three sessions were considered the minimum required to detect a difference.    Results  Study I showed no significant differences in maternal interaction behavior between the groups randomized to continuous skin-to-skin contact or intermittent skin-to-skin contact. Dose-response calculations between time in skin-to-skin-contact and interaction quality showed no correlations. In Study II, the theoretical framework of the EACI was based on the attachment theory, the assessment of infant behavior described by Brazelton, and psychoeducational theory. The rationale was to provide tailored early support that improved parent-infant interaction and thereby optimized infant well-being and development. The intervention was developed by a core group in the neonatal intensive care unit at Crown Princess Victoria Children’s Hospital. It was a three-session intervention, provided during an ordinary care procedure with instant provider feedback and hands on guidance during active parental involvement. Two sessions were provided at the hospital, and one after discharge in the home of the family. In Study III two main themes were constructed, “mothers feelings evoked from the Early Collaborative Intervention” and “based on the preterm baby’s behavior”. The mothers experienced the intervention as helpful for their interaction with the infant and for them to see their infant as an individual. The per protocol analysis in Study IV showed that the intervention group had significantly higher mean scores in the Availability, Acceptance and Non-hostility subscales, indicating a more well-functioning interaction.   Conclusion  Continuous SSC was not superior to intermittent SSC for improving maternal interactive behavior. In contrast, the Early Collaborative Intervention, improved maternal interactive behavior if all three sessions of the intervention were provided. This was also confirmed in the interviews, in which the mothers described the intervention as helpful for their interactive behavior with their preterm infants. 

• Bakgrund till avhandlingen  Antalet prematurt födda barn i världen var år 2020 hela 13,4 miljoner. I Sverige föds årligen ungefär 7000 barn prematurt, det vill säga före graviditetsvecka 37. Den största andelen barn är födda efter graviditetsvecka 32. Dessa barn löper en större risk att drabbas av kognitiva och fysiska funktionsnedsättningar jämfört med barn som föds i fullgången tid.   Vid en prematur födsel utsätts både barnet och föräldrarna för stress och för en främmande miljö. Faktorer runt familjen såsom rutiner och lokalers utformning påverkar hur nära föräldrarna kan vara sitt barn den första tiden. Mammans hälsa och barnets begränsade förmåga till samspel med sina föräldrar påverkar interaktionen dem emellan ytterligare. En väl-fungerande interaktion mellan barn och föräldrar från start är gynnsamt för barnets psykiska och emotionella utveckling, och kan fungera som en skyddande faktor mot kognitiva och beteendemässiga förändringar vid prematur födsel.   Syfte med avhandlingen  Syftet med denna avhandling var tvåfaldigt. Det första var att undersöka en befintlig tidig intervention, nämligen kontinuerlig hud mot hud kontakt och dess effekt på mamma-barn interaktion. För det andra att beskriva och undersöka Early Collaborative Intervention, EACI, en nyligen utvecklad intervention med syfte att underlätta och förbättra föräldra-barn interaktion.  Studiernas genomförande  Avhandlingen består av fyra delstudier. I studie I randomiserades familjer med barn födda i graviditetsvecka 32–36 till antingen kontinuerlig eller intermittent hud mot hud kontakt med sitt barn från födseln till hemgång från sjukhuset. En uppföljning av de två gruppernas mödra-barn-interaktion gjordes då barnet var fyra månader, korrigerad ålder med två olika instrument. I studie II beskrevs EACI. I studie III intervjuades 23 mödrar som fått EACI om sina upplevelser av interventionen. Data tolkades med hjälp av reflexiv tematisk analys. I studie IV randomiserades familjer till antingen EACI eller den vård som vanligen gavs dessa familjer. Barnen i denna studie var födda i graviditetsvecka 30–36 och uppföljningen av de två gruppernas mödra-barn-interaktion gjordes då barnet var en månad, korrigerad ålder med två olika instrument.  Studiernas resultat  I studie I var det inte några signifikanta skillnader i mödra-barn-interaktion mellan den grupp som fått kontinuerlig respektive intermittent hud mot hud kontakt. Inte heller gav fler timmar med hud mot hud kontakt en mer välfungerande mödra-barn-interaktion. Det faktum att även gruppen med intermittent hud mot hud kontakt hade relativt mycket tid hud mot hud, kan ha påverkat resultatet av studien. I studie II beskrevs utvecklingen, rationalen och det praktiska genomförandet av EACI. Interventionen var skapad för att ge familjer ett skräddarsytt, tidigt, guidande stöd som skulle kunna förbättra interaktionen mellan föräldrar och barn och därigenom optimera barnets välbefinnande och utveckling. Interventionen bestod av tre sessioner som gavs under en vanlig omvårdnadsprocedur med omedelbar feedback och praktisk vägledning under det att föräldrarna tog hand om sitt barn. I studie III beskrev mödrarna sina upplevelser av EACI genom två teman: ”Mödrarnas känslor av att få EACI” och det andra temat, ”baserat på det för tidigt födda barnets beteende”. Mödrarna upp-levde att interventionen var hjälpsam för deras interaktion tillsammans med barnet. I studie IV var det signifikanta skillnader i mödra-barn-inter-aktion mellan de som fått de planerade tre sessionerna av EACI och den grupp som randomiserats till den vård som vanligen gavs dessa familjer. Mödrarna som fått interventionen var mer tillgängliga och mer accepterande gentemot barnet och visade mindre missnöje gentemot barnet. Det var ingen skillnad mellan grupperna i barnets interaktionsbeteende gentemot sin mamma.   Sammanfattningsvis  Resultaten visar att kontinuerlig hud mot hud kontakt inte gav en bättre interaktion jämfört med intermittent hud mot hud kontakt. Den kvalitativa studien visade att EACI upplevdes vara hjälpsam för interaktionen mellan föräldrarna och barnet och den kvantitativa undersökningen att interventionen påverkade mödra-barn-interaktionen på ett positivt sätt, för de som fått alla tre sessioner av interventionen.    

Ämnesord

MEDICIN OCH HÄLSOVETENSKAP  -- Hälsovetenskap -- Omvårdnad (hsv//swe)

MEDICAL AND HEALTH SCIENCES  -- Health Sciences -- Nursing (hsv//eng)

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

dok (ämneskategori)