Jämställdhet från lax till löja : ett projekt för att kartlägga omständigheter kring kvinnors deltagande i fiskenäringen i Norrbotten, inklusive offentliga beslutsprocesser

• Det är en sorts allmän kännedom att yrkesfisket i Norrbotten "officiellt" bedrivs av män inom enmansföretag, men att ofta drivs det som familjeverksamheter där flera generationer och både kvinnor och män är engagerade. Frågan är om omfattningen av kvinnors deltagande kan uppskattas? En yrkesfiskelicens ägs av en kvinna, av totalt 65 licenser i Norrbotten. Detta är lätt att ta reda på, eftersom det förs register över utdelade licenser. Men hur ser det ut i övrigt? För att undersöka detta gjordes under våren 2004 telefonintervjuer med licensierade fiskare som är bosatta utefter Norrbottenskusten. Två kvinnor från fiskarhushåll intervjuades i personliga intervjuer, för att få en fylligare bild av hur situationen att vara "fiskarhustru" uppfattas av kvinnorna själva. De kvinnor som intervjuades tillhör olika generationer, den ena är idag i medelåldern medan den andra i det närmaste har lagt yrkesarbetet bakom sig. Resultat och slutsatser: Det är inte möjligt idag att ange omfattningen av kvinnors arbete inom de norrbottniska fiskeriföretagen. Eftersom detta arbete till stor del organiseras informellt krävs vittgående och komplicerade undersökningar för att göra en korrekt uppskattning. Det mest vanliga innehållet i kvinnornas arbete kan däremot beskrivas utifrån fiskarnas egna ord, och genom den beskrivningen kan den betydelse som kvinnors arbete har för fiskeföretagen i Norrbotten uppskattas. Sjutton av arton intervjuade fiskare sa att kvinnor arbetade eller hade arbetat med hantering av löja och framställning av löjrom i deras företag. De fiskare som sa att kvinnor tidigare men inte längre arbetade med löjromsframställning i deras företag, hade dragit ner på verksamheten så att det inte längre var aktuellt med denna hjälp. Situationen är sammantaget den att löjan är den viktigaste fisken för det norrbottniska yrkesfisket i Bottenviken som detta ser ut i dag, och att löjan har denna kapacitet att skapa inkomst genom att rommen bereds inom fiskarnas egna företag. Här är kvinnors insatser avgörande. Dessa insatser organiseras inom familjen, inom en krets av släkt och vänner och mot timpenning. Det skulle inte ge samma inkomster att sälja löjan, som det ger att sälja löjrommen. Det sätt att organisera arbete efter kön som råder i Norrbottens fiskerinäring gör att kvinnor konsekvent hamnar utanför bedömningen att de har ekonomiska intressen i fisket. Ändå är deras arbete en bärande del av denna näring. Många kvinnor anpassar sina liv för att stötta fiskeriföretagens behov. Fisket är viktigt för dem, och de är viktiga för fisket. Men det sätt de deltar på är inte i takt med samhällets organisationsformer i övrigt, och de blir osynliga gentemot samhällets ekonomiska system och gentemot beslutsprocesser om fiskeförvaltning. Både i konkret och i symbolisk bemärkelse blir det som att dessa kvinnor inte finns. Detta avspeglas i hur fiskarhustrur upplever sin personliga situation. Det alternativ till familjevis och delvis informell organisation som syns utvecklas i Norrbotten idag är inte att kvinnor mer och mer kommer in på reglerade och öppna villkor, utan tvärt om att de försvinner bort och näringen blir ett allt mer manligt område. Detta kan stämma med tendenser som rapporterats internationellt (Power 2002) Om den norrbottniska fiskarkåren i sig skulle ha en jämn fördelning av kvinnor och män, skulle förändringen i familjebaserat deltagande inte föra med sig en maskulinisering av fiskesektorn. Nu är detta långt ifrån fallet, och eftersom den åsikten finns representerad i den offentliga förvaltningen att kvinnor inte kan vara fiskare, måste man i all förvaltning vara vaksam angående beslut och beslutsprocesser. Det gäller både beslut gällande enskilda personer och övergripande förvaltnings- och regleringsärenden. Det finns i FIFS 1995:23, 3§, ett undantag från det "normala" kravet att fiskelicens inte beviljas den som har heltidsarbete utöver fisket, nämligen om fisket utgör minst 20% av hushållets totala inkomst. Är det här undantaget alls relevant i dag, med tanke på att hushållen inom vilka de mindre fiskeföretagen bedrivs får mer än hälften av sina deklarerade inkomster från förvärvsarbete utanför fiskeföretaget, och att kvinnor, dvs licensägarnas partners, i allt väsentligt står för dessa inkomster? Är det inte så numer, att kvinnors förvärvsinkomster gör det möjligt för män att fiska, snarare än att mäns fiske ger en avgörande inkomst till hushållen? Det är inte ett påstående från min sida att det förhåller sig så, men det finns orsak att ta den möjligheten på allvar i fiskeförvaltning och - styrning. Dessutom bidrar kvinnor med obetalt arbete till fiskeriföretagens inkomster.

Ämnesord

TEKNIK OCH TEKNOLOGIER  -- Maskinteknik -- Produktionsteknik, arbetsvetenskap och ergonomi (hsv//swe)

ENGINEERING AND TECHNOLOGY  -- Mechanical Engineering -- Production Engineering, Human Work Science and Ergonomics (hsv//eng)

Nyckelord

Man Machine Relation Focusing Gender

Människa-maskin med inriktning mot genusforskning

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)