Vedskalbaggar och andra insekter i tallskogar i Västmanlands län.

• Faunan av främst vedlevande skalbaggar i tjugo områden med äldre tallskog i Västmanlands län undersöktes sommaren 2008. Tio områden studerades mer intensivt med trädfönsterfällor placerade på tallved. Sållning av bark och ved samt observationer av arter direkt eller deras gnagspår användes som en kompletterande metod på dessa tio lokaler, samt som enda metod på de övriga tio lokalerna som undersöktes mer översiktligt. Totalt erhölls ca 11000 individer av drygt 400 arter skalbaggar, samt en rad intressanta barkskinnbaggar, parasitsteklar, ormhalssländor och klokrypare. Av dessa var 27 arter med på aktuell rödlista för år 2005 (hänsynskrävande (NT) 21 arter, sårbara (VU) fem arter och starkt hotade (EN) en art). Ett stort antal s.k. signalarter knutna till främst äldre tallskog med naturskogskaraktär påträffades. Samtliga områden innehöll intressanta arter knutna till tallved. De mest intressanta fynden gjordes i arealmässigt stora områden som Lapplands naturreservat (Skinnskattebergs kommun) och Acksjön (Sala kommun) samt mindre lokaler inom landskap med hög andel äldre tallskog. Det senare gäller särskilt Slogmossen tillsammans med brandfältet på Stora Flyten (Surahammar), och Fermansbo urskog med närliggande Höskovsmossen och Jan-Ols skogen (Surahammar/Sala kommun). Det sedan tidigare undersökta naturreservatet Stora Hoberget (Norberg) inventerades nu översiktligt med ytterligare fynd av tallvedinsekter som följd. På ett brandfält i närheten påträffades slät tallkapuschongbagge Stephanopachys linearis, en art som ingår i åtgärdsprogrammet för brandinsekter i boreal skog. På sydliga lokaler vid Mälaren hittades likaledes en rik vedfauna på tall inom reservaten Ängsö och Strömsholm (Västerås kommun). På Ängsö finns en rad intressanta arter knutna till grov levande tall samt nyligen död tall. Länets sannolikt största population av reliktbock finns på Ängsö i hagmarker med grov tall. Här påträffades även en intressant fauna av vedlevande parasitsteklar, bl.a. en art (Xorides depressus) som är specialiserad på reliktbock. Strömsholm präglas av att ädellövskogens rika vedfauna (främst hålträdsarter) spiller över på tall. Sammantaget uppvisade flera lokaler (bl.a. Lapplands NR) en artrik fauna knuten till lövträd, särskilt gammal vårtbjörk, som är ett naturligt inslag i gamla tallskogar med brandhistorik. Två rödlistade arter som ingår i förslaget till åtgärdsprogram för skalbaggar på nyligen död tall påträffades - linjerad plattstumpbagge Platysoma linearis och tallgångbagge Cerylon impressum. Båda arter påträffades i Lapplands naturreservat. Övriga förekomster för tallgångbagge var Fermansbo urskog, samt för linjerad plattstumpbagge fyra andra lokaler (Ängsö, Stora Flyten, Kråksten och Passboberget). Av arter i förslag till åtgärdsprogram för skalbaggar på äldre tallved påträffades skrovlig flatbagge Calitys scabra på fem lokaler (Fermansbo, Stingsberget, Höskovsmossen, Kråksten och Acksjön). Raggbock Tragosoma depsarium är tidigare rapporterad från länet, men kunde ej påträffas trots fällor och direkt sök efter gnagspår på lämplig tallved på flera lokaler. En del lokaler var dock olämpliga för denna art, så för att fastställa dess status i länet skulle det behövas en riktad studie. Om raggbocken eventuellt finns kvar i länet är dess populationer sannolikt små och i behov av direkta stödåtgärder. Faunan på nydöd tall var mest artrik inom sammanhängande landskap med stor andel äldre tallskog (ofta tack vare stora naturreservat). Brandpåverkan är positivt då det ofta skapar ett successivt döende av tall, vilket är särskilt gynnsamt för flera sällsynta arter. Avgörande tycks dock vara att tillräckligt stora delar av landskapet hålls fria från skogsbruk, som annars ensidigt gynnar vissa mycket allmänna vedinsekter vilket leder till en trivialisering av faunan. Naturvårdsbränningar bör i första hand förläggas till större skyddade områden, eller i anslutning till stora värdekärnor av äldre tall inom den brukade skogen. I Västmanlands län har åtgärder inom Färna ekopark stor betydelse för att bevara tallvedsfaunan tack vare ekoparkens storlek och läge intill flera fina tallområden (Lappland, Stora Flyten och Slogmossen, samt andra lokaler på längre avstånd). Arter på äldre tallved har i flera fall ytterst små populationer (t.ex. tallpraktbagge och skrovlig flatbagge) vilket medför stor risk för utdöende. Dessa arter kräver solexponering och missgynnas av en fortgående naturlig succession mot en allt tätare skog genom uppväxt av yngre träd av olika slag (tall, gran och ibland lövträd). De är framförallt beroende av olika former av ved uppkommen ur långsamt växande träd, vilket gör att det krävs planering och lång tid att öka tätheten av lämplig ved. Det är därför viktigt att i dagsläget bevara sådan ved, och se till att den ej beskuggas. Många av lokalerna är i behov av restaurering för att återskapa eller öka andelen solöppen gles tallskog med exponerad ved. Naturvårdsbränning är en viktig metod, men ibland kan selektiv utglesning (fällning eller ringbarkning) vara ett lämpligare alternativ. Ett annat mål bör vara att gynna lövträden, särskilt vårtbjörk som utgör ett naturligt inslag i tallskogen. Detta kan uppnås bl.a. genom särskilt anpassad naturvårdsbränning.

Subject headings

NATURVETENSKAP  -- Geovetenskap och miljövetenskap -- Miljövetenskap (hsv//swe)

NATURAL SCIENCES  -- Earth and Related Environmental Sciences -- Environmental Sciences (hsv//eng)

Keyword

Västmanlands län

Skalbaggar

Skog

äldre tallskog

vedlevande skalbaggar

Publication and Content Type

vet (subject category)

rap (subject category)