Johan Anders Linders Minnen : om människor och kulturliv i 1800-talets Umeå. Volym 1, del I–II

• Johan Anders Linder tjänstgjorde som präst, först som komminister och sedan som vicepastor, i Umeå landsförsamling från 1823 fram till sin död 1877. Han var en mångsidig och rastlöst verksam person med breda intressen, och liknar på många sätt de präster man vid den här tiden möter på den svenska landsorten. Under senare delen av sitt liv sammanställde Linder en biografisk skildring, sina Minnen, omfattande elva delar (del I–XI) om drygt 2 800 handskrivna sidor. I denna första volym återfinner vi de två första delarna av handskriften. Del I, "Minnen från Barna- och Ungdoms åren", utgör Linders nedtecknade hågkomster från åren 1783–1813, där förordet daterats den 19 juni 1841. En del barndomsminnen förmedlas. Vi får följa Linder på hans bildningsresa som tar honom till olika skolor: katedralskolan i Uppsala, Piteå trivialskola, Härnösands gymnasium samt åter till Uppsala, där han först avlägger juniors- och pedagogiexamen och senare skrivs in på det då nyinrättade seminariet för prästerlig utbildning. Linder prästvigs så småningom i Finska kyrkan i Stockholm 1809. Han möter under denna intellektuella resa många människor, t.ex. lektorn, sedermera biskopen Carl Gustaf af Nordin i Härnösand, den originelle teologen och naturforskaren Samuel Ödmann i Uppsala, vilken också var direktor för seminariet för prästerlig utbildning, och – i samband med ett besök hos mostern Margareta i Sala – mamsell Fredrica Christina Fant, som kommer att bli hans andra hustru. Vi följer sedan Linder till hans första prästtjänster, som adjunkt hos komminister Mellin i Skellefteå och senare som den förste kapellpredikanten i Norsjö. Han gifter sig 1811 med Charlotte Eurenius, som emellertid redan året därpå avlider. Linder skriver (I: 197 f.) i anslutning till dödsfallet: "Emedlertid fann jag snart att det icke var, eller skulle blifva godt att vara allena. Och vid tanken på ett val af sällskap, var det naturligtvis altid Fredrica som visade sig i förgrunden af den Tafla som det vaknande hoppet målade. Hvilken annan skulle jag väl hafva kunnat tänka på, efter hvad som oss emellan förut förefallit, och med den ömsesidiga varma tillgifvenhet, som hvarken afståndet, eller andra förhållanden kunnat försvaga!"Fredrica och Johan Anders återförenas och vigs. (Fortsättningen återkommer i nästa volym av Linders Minnen, som alltså innehåller handskriftens del III–V.)I senare delen av volymen  – del II av handskriften – får vi ta del av en levnadsteckning över framlidna hustrun Fredrica Christina. Texten inleds med att ”Mamma”, som hon kallas, efter en lång tids sjukdom avlider i början av januari 1840. Ett antal kondoleansbrev relateras, ett flertal från hennes ungdomsvänner men också t.ex. ett från Margreta Olofsdotter i Storliden, Norsjö, vilket av Linder sägs visa "prof på en obildad quinnas förmåga att enkelt och hjertligt uttrycka sig" (II: 47). Linder återger dessutom en minnesdikt som "professor Gfm", alltså av Anders Abraham Grafström, låter publicera. Därefter följer utdrag ur den självbiografi Fredrica börjat sammanställa. Åtskilliga brev citeras sedan, många av dem utbytta mellan Fredrica och hennes släktingar och vänner i trakten av Västerlövsta (Heby) och Sala. Breven omspänner tiden 1804–13. Johan Anders Linder finner att Fredricas brev "vittna om samma förmåga att uppfatta och behandla de ämnen som varit föremål för hennes uppmärksamhet eller tangerat hennes hjerta" (II: 217). Här återfinns även en hel del av Fredricas dikter. Denna del illustrerar olika typer av kvinnligt skrivande – brev, självbiografiskt skrivande, lyrik – från 1800-talets förra del. Utgivningsprinciper samt utgåvans person- och ortregister: Huvudprincipen i denna utgåva är att texten i handskriften återgivits diplomatariskt, alltså i enlighet med handskriften så långt detta är möjligt. Handskriftens sidor följs sålunda i utgåvan, vilket innebär att vissa sidor är längre än andra. Text som återfinns i noter har enligt praxis satts i mindre stil i utgåvan, även om så inte är fallet i handskriften. Också vad gäller återgivandet av radbrytning, indrag som anger nya stycken, stavning av ord och namn, förkortningar och symboler – cirkumflexer, tecken för noter och andra specialtecken, t.ex. för skålpund – har vi noggrant följt handskriften. På några ställen har emellertid en senare hand tillfogat t.ex. en uppgift om månad. Sådana senare tillfogade uppgifter medtas inte i utgåvan.I utgåvan rättade läsarter i texten finns men är inte många. På ett ställe står t.ex. i ett radslut dictio, vilket vi återger dictio[n]. Uppenbara skrivfel korrigeras för att skapa större läsbarhet. På ett ställe har Linder exempelvis skrivit nän, men av sammanhanget framgår att han avser än och det är denna form som återfinns i utgåvan.När en ändrad ordföljd av Linder markerats genom numrering, återges textstället utan kommentarer med den av Linder korrigerade ordföljden. En kustos – dvs. ett ord eller en stavelse som är placerad längst ned på en sida och är identisk med det ord eller den stavelse som står överst på nästa sida – återges inte eftersom det skulle störa läsningen.Linders radbrytning följs som sagt i princip utgåvan igenom. Ibland har dock Linder med siffror markerat att orden på en viss rad skall föras över till en annan rad, varvid vi väljer att återge texten på det sätt som Linder avsett. Av Linder markerade indrag vid nya stycken återges som redan angivits konsekvent, även om det inte alltid varit helt enkelt att här tolka handskriften.Någon gång kan det vara svårt eller omöjligt att uttyda ett enskilt ord eller något parti i handskriften. Detta markeras med [svårläst ord] eller [svårläst parti]. När vissa delar av ordet går att tolka, skriver vi i utgåvan två[svårläst]; med detta sista menas att det initiala två har kunnat tolkas medan den eller de bokstäver som sedan följer är svårtolkade. Vid rimliga läsningar där vi dock inte anser oss helt säkra, infogar vi [osäker läsning] direkt efter det lästa ordet. Ibland finns luckor i handskriften som beror på fysiska skador; dessa ställen markeras i utgåvan med [lucka]. Redaktionella noteringar av detta senare slag återfinns förvisso inte i föreliggande volym, men det som här redovisas är alltså de utgivningsprinciper som gäller för utgåvan i sin helhet.Ambitiösa person- och ortregister avslutar var och en av volymerna, och ett sammanhållet register för samtliga fem textband kommer dessutom att återfinnas i den avslutande kommentarvolymen (volym 6). Stort arbete har i personregistret nedlagts på att identifiera personerna i utgåvan. Individerna är sorterade på släktnamn – någon gång finns patronymikon – om det är känt. Identifiering har varit möjlig i de allra flesta fall. Ofta återfinns personerna under sina fullständiga namn. Men en del gånger möter oss personerna endast under förnamn, ibland som Mamsell jämte ett följande förnamn, i enstaka fall under förnamn jämte en initial bokstav för släktnamnet. I dessa senare fall hänvisas läsaren vidare till det ställe i registret där man finner utförligare upplysningar om personerna, och ytterligare uppgifter kommer därtill att lämnas i det avslutande kommentarbandet. Där det av textsammanhanget klart framgår att ett använt förnamn hänvisar till en person som nyss angivits med sitt fullständiga namn, upptas förnamnet däremot inte i registret. Med asterisk (*) efter sidnumret har i registret markerats de personer som inte konkret anges under sina respektive namn i texten men där man ändå utifrån kontexten kunnat identifiera dem. I personregistret återfinns uppgifter om fullständigt namn, levnadsår, födelseorter och dödsorter, samt yrken, hederstitlar (men inte ordnar), eventuell bördstitel, samtliga giften, ingifta makars namn och ingiftas titlar. Inom parentes har i vissa fall förklaringar av kontextuell art tillfogats, såsom informationen om att Brita Maria Alenius var Johan Anders Linders mor. Byar anges i personregistret tillsammans med sockennamnet, och om endast ett ortnamn nämns, är det fråga om en socken eller stad. För socknar vars namn återfinns på flera ställen i Sverige, lämnas dessutom, inom parentes, uppgift om landskap, och för utländska orter anges aktuellt land utifrån vår tids gränser. Vissa noteringar återfinns inom hakparenteser, t.ex. vid felaktigheter eller alternativa skrivningar som finns i Linders handskrift. Ett antal fiktiva personer, såsom teaterkaraktärer, har sammanförts i ett separat register, vilket placerats efter personregistret. I ortregistret till sist finner man samtliga orter som nämns i utgåvan. Förutom byar och städer upptas här både mindre och mindre väl preciserade platser. Indexeringen sker genom angivande av nutida stavning. Vid byar uppges sockentillhörighet. Om enbart ett ortnamn nämns är det fråga om namnet på socken eller stad. Med asterisk (*) efter sidnumret har i registret markerats orter som inte konkret i texten anges med sina namn men där orterna ändå utifrån kontexten kan identifieras. t.ex. hufvudstaden för Stockholm. Information inom parentes utgör förklaringar av olika slag – det kan sägas att en viss lokal är en sjö exempelvis – medan det som skrivs inom hakparenteser är stavningsvarianter eller noteringar om felaktigheter i Linders handskrift.

Ämnesord

HUMANIORA  -- Historia och arkeologi -- Historia (hsv//swe)

HUMANITIES  -- History and Archaeology -- History (hsv//eng)

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

bok (ämneskategori)