Publik, etik och agens: Hur att jobba med konst, publik och etik i transdisciplinära forskningsprocesser? : [Agency, Audience and Ethics: How to Work with Art, Audience and Ethics in Transdisciplinary Research Processes]

• I would like to discuss art’s ability to not have a clearly delineated purpose or disciplinarily defined methods. When are audience/participative relations perceived as a danger and when are they experienced as a potential in transdisciplinary research projects?Art often takes place in the meeting between idea and practice. There is something to be perceived as art and something to be experienced. This is why the audience can both see and be part of a work at the same time. The audience might be more interested in the experience side, while I as a researcher/artist am more interested in the art and what it attempts to do –that is to say in the entirety of the art-situation, of which the experience of the spectator also is part.  It is often the case that art is in a room especially dedicated to it, where it is easy to identify objects as works of art. I myself have in own practice and research worked in parallel with semi-public or public spaces. That is to say that the art has been both in rooms where it can be identified as art and in rooms where it is more difficult to do this. This entails different sets of ethical implications. My responsibilities and the role of the audience differ if it is an invited audience, professional audience of peers or one that does not even conceive of itself as an audience, but who witnesses, take part of.  Autumn 2019 I, Lisa Torell, was invited as an artist and artistic researcher to participate in the research project KatUU – Categorisation supporting the implementation of Universal Design in Sweden (https://portal.research.lu.se/portal/sv/projects/kategorisering-som-stoedjer-implementeringen-av-universell-utformning-i-sverige(ff502ca3-cfc3-4a8b-8bbc-98b49110b95f).html,  http://www.certec.lth.se/forskning/kategorisering/ ). It is a transdisciplinary project led by professors Stina Ericsson (Department of Swedish)University of Gothenburg) and Per-Olof Hedvall (Design Sciences, Lund University) and financed by Vinnova. The aim is to explore inclusion and exclusion in public spaces. The project investigates categorisation of disability and gender as patterns of inequality and the basis for discrimination. We are six participants in the project. I was invited as an artist and an artistic researcher to in part contribute to conversations and workshops with the other participants and in part to produce an autonomous work. Some in the project have during the autumn carried out a number of workshops. The participants have, for example, come from municipalities, departments of Gender Studies, local disability councils, and city planning. I have been met with respect and openness for my work, but there have also been concerns that I would not consider myself as an equal and that what I do will “only” become art or entertainment. It is both rewarding and problematic to as an artist find oneself outside  an art context. Not in the least in ethical terms, when my co-researchers also become my audience. What does it mean to produce work for this audience? And what does it entail to be in such a context?Is it an advantage to do things differently? What (research) norms do I eventually risk breaking? With the entry of artistic research into the academic field, other opportunities have opened up to work as an artist/researcher. The politics of the institutions of higher learning, have led to a focus on transdisciplinary projects. The aim of these is to work over disciplinary boundaries and to profit from each other’s knowledges and methods. There are potentials in this, but also pitfalls – especially those related to a lack of familiarity with how artistic researchers work, what they do and are expected to contribute with. The exhibition “The Pavement, a Masterpiece” at Marabouparken 2019 was the reason for me being invited to this project. In the exhibition I addressed the questions of public space, inclusion and exclusion, site, audience and politics through performative site-specific strategies (https://marabouparken.se/lisa-torell-trottoaren-ett-masterverk-2/?lang=en) The exhibition had as its starting point in my own research project ”Potential of the Gap”. In it I had developed methods to be able to work with the present in every situation. Where a successful situation is very close to a failed situation, where everyone is in reaction, interaction and intra-action (a movement where, in the thought of Karen Barad, all things are in indivisible and multiple processes that change meaning constantly depending on who and what is part of it). To conceive of the situation in this way is to sharpen one’s senses, making possible a work of reception instead of merely perception. This is a situation where gaps can occur, tables can turn and roles be renegotiated.I used these starting points to devise my workshop participation in KatUU. The advent of the Covid-19 pandemic made me revise concepts of site and interaction. Instead of working from the physical, public spaces and cities where we would have met during the spring, I had to adapt my performative contributions so that they could take place on a “physically shared” albeit distant space on Zoom, that is to say using the home offices or offices of the participants and material most of us hopefully had close at hand.For this symposium of the Swedish Research Council I will do a short version of this workshop with another set of participants in order to be able to discuss collaboration, audience, agency and ethics taking into account both a transdisciplinary and artistic perspective. The catalysts are part of the KatUU project and have participated in previous workshops or have site-related experience. Suzanne Lacy’s audience guide will serve as an aid to structure our discussion.

• Jag skulle vilja diskutera konstens förmåga att varken ha ett tydligt eller avgränsande syfte och inte heller disciplinärt definierade metoder. När uppfattas publikt/medverkandemässiga relationer som en fara och när upplevs de som en potential i tvärvetenskapliga forskningsprojekt?Konst utspelar sig ofta i mötet mellan praktik och idé. Det finns något att uppleva som konst och en upplevelse. Där publiken både kan se ett verk och vara del av ett verk samtidigt. Publiken kanske är intresserad av konsten och att uppleva den medan jag som konstnär/forskare ofta är intresserade av konsten och vad konsten verkar till, det vill säga hela situationen konst, där betraktaren ingår.Ofta befinner sig konsten i ett rum särskilt ägnat för konsten, där konstnärliga ting kan identifieras som sådana. Själv har jag i min verksamhet och forskning arbetat parallellt med det semi-offentliga/offentliga rummet. Dvs. konsten har befunnit sig dels i ett rum där den kan identifieras som konst och dels i ett rum där det är svårare att definiera den som konst. Detta medför olika etik och publikroller/ansvar med: professionell [peers] publik, omedveten eller inbjuden publik.I höstas blev jag Lisa Torell konstnär/konstnärlig forskare inbjuden att medverka i forskningsprojektet KatUU – Kategorisering som stödjer implementering av universell utformning i Sverige: (https://portal.research.lu.se/portal/sv/projects/kategorisering-som-stoedjer-implementeringen-av-universell-utformning-i-sverige(ff502ca3-cfc3-4a8b-8bbc-98b49110b95f).html,  http://www.certec.lth.se/forskning/kategorisering/ ) Det är ett Vinnovafinansierat tvärvetenskapligt projekt mellan professor Stina Ericsson (institutionen för språkstudier, Göteborgs universitet) och Per-Olov Hedvall (institutionen för designstudier, Certec, Lunds universitet). Det handlar om inkludering och exkludering i det offentliga rummet. I projektet undersöks kategorisering av funktionsnedsättning och genus som mönster av ojämlikhet och diskriminering i den offentliga miljön. Vi är sex medverkande i projektet, jag var inbjuden som konstnär och konstnärlig forskare att bidra i samtal och workshops med övriga deltagare och dels för att producera ett autonomt arbete. Under hösten har några av oss genomfört ett flertal workshops med medverkande från bl.a. kommuner, genusvetenskap funktionsrättsråd och stadsplanering. Samtidigt som respekt och öppenhet för mitt arbete finns har det också funnits en oro för att jag inte ska känna mig som en jämlike, att det jag gör ’bara’ ska bli konst eller kul. Det är både roligt och problematiskt att befinna sig utanför konstkontexten. Inte minst [publik]etiskt, när mina medforskare också blir min publik. Vad innebär det att producera ett arbete för denna publik? Och vad innebär det att vara i ett sådant sammanhang? Är det en fördel att kunna göra annorlunda och vad för (forsknings)normer bryter jag eventuellt? I och med den konstnärliga forskningens inträde i det akademiska fältet har det öppnats upp andra möjligheter att verka som konstnär/forskare. Universitetspolitiskt har det blivit fokus på tvärdisciplinära projekt. Som handlar om hur att verka över disciplinerna och dra nytta av varandras kunskap och metod. Det finns potential men också fallgropar, som inte minst handlar om okunskap om hur konstnärliga forskare verkar och vad de gör och vad de förväntas bidra med.Utställningen Trottoaren, ett mästerverk på Marabouparken 2019 låg till grund för att de bjöd in mig till projektet, där jag genom performativa platsrelaterade grepp tog an frågor om offentligt rum, inkludering och exkludering, plats, publik och politik. (http://marabouparken.se/lisa-torell-trottoaren-ett-masterverk). Utställningen utgick från Potential of the Gap, mitt forskningsprojekt, där jag utarbetade metoder för att kunna jobba med nuet i varje situation. Där en lyckad situation är väldigt nära en misslyckad situation, där alla är i reaktion, interaktion och intra-aktion (en rörelse enligt Karan Barad där alla utvalda ting ständigt är i en oskiljaktig multipel process som byter mening hela tiden beroende på vem och vad som ingår) för då skärper alla sina sinnen vilket möjliggör ett arbete i reception istället för bara i perception. En situation där glapp kan uppstå, roll-omvandling kan ske och där det kan finnas möjlighet till omförhandling.För Katuu utformade jag min workshopsmedverkan utifrån dessa utgångspunkter men så kom Covid-19 och jag fick tänka om plats och medverkan på nytt. Istället för att utgå från de fysiska, offentliga platser och städer vi skulle ha befunnit oss på under våren, så fick jag göra om mitt performativa bidrag att anpassas till en ’fysiskt gemensam’ plats på Zoom, det vill säga att passa deltagarnas alla hemmakontor/kontor och med material som de flesta av oss förhoppningsvis har runt sig.För VRs symposium skulle vilja göra en kortversion av denna workshop med en annan uppsättning människor för att ytterligare kunna diskutera samarbete, publik, agens och etik utifrån både ett tvärvetenskapligt och konstnärligt perspektiv. Katalysatorerna ingår i projektet Katuu, har deltagit i workshopar eller har en platsrelaterad erfarenhet. Suzanne Lacy’s publikmall kommer vara ett underlag för diskussionen.

Ämnesord

HUMANIORA  -- Annan humaniora -- Kulturstudier (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Other Humanities -- Cultural Studies (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Konst -- Bildkonst (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Arts -- Visual Arts (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Konst -- Konstvetenskap (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Arts -- Art History (hsv//eng)

Nyckelord

etik

Ethics

konstvetenskap

History Of Art

genusvetenskap

gender studies

Fine arts

fri konst

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

kon (ämneskategori)

kfu (ämneskategori)