Luftvägsvirus vid arbetsplatser - Smittvägar, riskfaktorer och skyddsåtgärder

• Att spridning av sjukdomsframkallande luftvägsvirus kostar samhället enorma resurser har blivit uppenbart för alla under covid-19, men ovälkomna virus har varit människans följeslagare genom hela historien och ständigt uppkommer nya varianter med särskilt hög smittsamhet eller dödlighet. Riskerna har ökat med befolkningstillväxt och globalisering. Samtidigt har våra förutsättningar att skydda oss också har blivit bättre genom ökad kunskap och framsteg inom medicin och teknik.Syftet med denna kunskapssammanställning är att beskriva smittvägar, riskfaktorer och skyddsåtgärder för infektiös luftvägssjukdom och därmed bidra till en minskad smittrisk vid arbetsplatser. Mycket av innehållet bygger på forskning om influensa och covid-19, men även en rad andra luftvägsinfektioner är inkluderade.Spridning av virus har här delats upp i tre smittvägar: inandning, direkt deponering och kontakt. Risken för smitta via inandning av virus är särskilt stor när avstånden mellan människor är korta och uppehållstiden lång i lokaler med dålig ventilation. Risken ökar om det också pågår aktiviteter som innebär spridning av virusinnehållande aerosolpartiklar till luften, såsom högt tal eller sång eller vissa medicinska procedurer, eller om den inandade luftmängden är förhöjd, som vid tungt arbete. Virusöverföring via direkt deponering sker när stora smittbärande droppar stänker direkt på en mottagare vid exempelvis hosta. Virusspridning via både inandning och direkt deponering sker på olika sätt genom luften, men benämns här inte ”luftsmitta” eftersom detta begrepp åtminstone enligt klassisk medicinsk indelning syftat på (effektiv) smitta via inandning över avstånd mer än enstaka meter och eftersom det främst använts för sjukdomar som är mycket allvarliga och därför kräver extrema skyddsåtgärder. Smitta via kontakt kan ske antingen via direkt beröring eller genom mellanled, som handtag eller andra ytor.Samtliga tre smittvägar är välbelagda för luftvägsvirus i den vetenskapliga litteraturen, men deras relativa betydelse varierar beroende situation, virustyp och interventioner för att minska smitta. För covid-19 pekar mycket forskning mot att inandning är en dominerande smittväg i många miljöer. Vissa yrkesgrupper, särskilt inom vårdsektorn, löper en förhöjd risk att smittas av luftvägsvirus.En lång rad skyddsåtgärder finns tillgängliga för att på olika sätt minska smittrisker: distans, hygien, fysiska barriärer, ventilation, administrativa åtgärder (exempelvis information, regleringar, kontroller, checklistor) och personlig skyddsutrustning. De flesta av dessa åtgärder har starkt stöd av vetenskapliga studier.

• Att spridning av sjukdomsframkallande luftvägsvirus kostar samhället enorma resurser har blivit uppenbart för alla under covid-19, men ovälkomna virus har varit människans följeslagare genom hela historien och ständigt uppkommer nya varianter med särskilt hög smittsamhet eller dödlighet. Riskerna har ökat med befolkningstillväxt och globalisering. Samtidigt har våra förutsättningar att skydda oss också blivit bättre genom ökad kunskap och framsteg inom medicin och teknik. Syftet med denna kunskapssammanställning är att beskriva smittvägar, riskfaktorer och skyddsåtgärder för infektiös luftvägssjukdom och därmed bidra till en minskad smittrisk vid arbetsplatser. Mycket av innehållet bygger på forskning om influensa och covid-19, men även en rad andra luftvägsinfektioner är inkluderade. Spridning av virus har här delats upp i tre smittvägar: inandning, direkt deponering och kontakt. Risken för smitta via inandning av virus är särskilt stor när avstånden mellan människor är korta och uppehållstiden lång i lokaler med dålig ventilation. Risken ökar om det också pågår aktiviteter som innebär spridning av virusinnehållande aerosolpartiklar till luften, såsom högt tal eller sång eller vissa medicinska procedurer, eller om den inandade luftmängden är förhöjd, som vid tungt arbete. Virusöverföring via direkt deponering sker när stora smittbärande droppar stänker direkt på en mottagare vid exempelvis hosta. Virusspridning via både inandning och direkt deponering sker på olika sätt genom luften, men benämns här inte ”luftsmitta” eftersom detta begrepp åtminstone enligt klassisk medicinsk indelning syftat på (effektiv) smitta via inandning över avstånd mer än enstaka meter och eftersom det främst använts för sjukdomar som är mycket allvarliga och därför kräver extrema skyddsåtgärder. Smitta via kontakt kan ske antingen via direkt beröring eller genom mellanled, som handtag eller andra ytor. Samtliga tre smittvägar är välbelagda för luftvägsvirus i den vetenskapliga litteraturen, men deras relativa betydelse varierar beroende situation, virustyp och interventioner för att minska smitta. För covid-19 pekar mycket forskning mot att inandning är en dominerande smittväg i många miljöer. Vissa yrkesgrupper, särskilt inom vårdsektorn, löper en förhöjd risk att smittas av luftvägsvirus. En lång rad skyddsåtgärder finns tillgängliga för att på olika sätt minska smittrisker: distans, hygien, fysiska barriärer, ventilation, administrativa åtgärder (exempelvis information, regleringar, kontroller, checklistor) och personlig skyddsutrustning. De flesta av dessa åtgärder har starkt stöd av vetenskapliga studier.

Ämnesord

NATURVETENSKAP  -- Geovetenskap och miljövetenskap -- Miljövetenskap (hsv//swe)

NATURAL SCIENCES  -- Earth and Related Environmental Sciences -- Environmental Sciences (hsv//eng)

Nyckelord

smittvägar

luftvägsvirus

arbets-och miljömedicin

Publikations- och innehållstyp

art (ämneskategori)

ref (ämneskategori)