Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2014.

• We present the results of the Swedish Bird Survey, run by the Department of Biology, Lund University, as a part of the National Monitoring Programme of the Swedish Environmental Protection Agency. The results for 2014 include data from: 599 winter point count routes in 2013/2014 (39th winter), of which 294 were carried out during the Christmas/New Year count, 254 summer point count routes (40th year) and 505 Fixed routes (19th year). In the programme for covering night-active birds (5th season), 121 routes were covered at three occasions each (March, April and June). Population trends were analyzed using TRIM and trends for 202 different species are presented. The geographical distributions of the covered routes are also presented (Fig. 1). Large mammals are counted on the Night routes and the Fixed routes since 2010 and 2011, respectively. In the Christmas/New Year count 2013/2014, about 170,000 individuals of 136 species were counted by 235 observers. On the point count routes in summer 2014, about 97,000 birds of 212 species were counted by 154 observers. From the Fixed routes 136,000 birds of 223 species were reported by 235 persons. The Night routes yielded a little more than 10,000 birds of 43 species, counted by 112 observers. Trend graphs for a large number of species are presented in Figs. 9 and 10. More graphs and indices can be found on the homepage (address below, new since 2014). About 4000 mammals were counted (all surveys together), the most common being Roe Deer, Moose, Red Fox, Fallow Deer and European Hare. Over the last 10 years, the most pronounced declines (at least 5 % per year) are found in Sand Martin, Willow Grouse, Coot, Greenfinch, Greater Black-backed Gull, Starling, Pheasant, Common Eider, Goldeneye and Canada Goose, with declines from -12.1 % per year in Sand Martin to -5.1 % per year in Canada Goose. The strongest increases the same period are found in Chiffchaff (spp. collybita), Ring Ouzel, Ringed Plover, Goldfinch, Cormorant, Chiffchaff (spp. abietinus), Wryneck, Kestrel, Blackcap and Redshank, with increases from 16.9 % per year in the southern Chiffchaff to 5.1 % per year in Redshank. When analyzing trends for groups of species, based on their phylogeny, habitat preferences or regional occurrence, the last decade have seen particularly declining numbers in ducks, grouse and sparrows, farmland and montane birds, as well as in birds in western and northern Sweden. A more positive picture can be found in divers/grebes and warblers, as well as in birds from southern and eastern Sweden.

• I denna rapport redovisas populationstrender för 202 svenska fågelarter för åren 1975–2014. Fåglarna har räknats på vintern och på sommaren enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 1975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 1996) men täcker hela Sverige. Nattaktiva fåglar har räknats sedan 2010. Även större däggdjur räknas på standardrutterna och nattrutterna. Vintern 2013/2014 räknades 168 000 fåglar av 136 arter på 294 rutter. Sommaren 2014 räknades 97 000 fåglar av 212 arter på 254 punktrutter och 136 000 fåglar av 223 arter på 505 standardrutter. Inom nattfågeltaxeringen, som startades 2010, inventerades 121 rutter vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under 2014. Totalt inräknades drygt 10 000 fåglar av 43 arter på nattrutterna. På standardrutternas linjer räknades 1269 däggdjur av 16 arter och på nattrutternas transportsträckor sågs 2391 individer av 16 arter. De talrikaste arterna var rådjur, fälthare, rödräv, dovhjort och älg. Över de senaste 10 åren uppvisar följande 10 arter de kraftigaste statistiskt säkerställda minskningarna på standardrutterna: backsvala, dalripa, sothöna, grönfink, havstrut, stare, fasan, ejder, knipa och kanadagås, från -12,0 % per år hos backsvalan till -5,1 % per år hos kanadagåsen. De arter/raser som ökat mest är sydlig gransångare, ringtrast, större strandpipare, steglits, storskarv, nordlig gransångare, göktyta, tornfalk, svarthätta och rödbena. De har ökat med från 16,9 % per år hos sydlig gransångare till 5,1 % per år för rödbena. Ser man på trender för hela grupper av arter, baserat på systematisk tillhörighet, habitatval eller geografiska region, har det på det senaste dryga decenniet gått allra sämst för andfåglar, hönsfåglar och sparvar, för fåglarna i jordbrukslandskapet och i fjällen, samt för fåglarna i västra och norra Sverige. Det har däremot gått bra för lommar/doppingar och sångare, och för fåglarna i sydöstra Sverige.

Subject headings

NATURVETENSKAP  -- Biologi -- Ekologi (hsv//swe)

NATURAL SCIENCES  -- Biological Sciences -- Ecology (hsv//eng)

Publication and Content Type

rap (subject category)

vet (subject category)