Att byta ut skadliga kemikalier : substitutionsprincipen - en miljörättslig analys

• The principle of substitution is, in national and international contexts, regarded as an important instrument when striving towards sustainable development and sustainable handling of chemicals.This thesis deals with the principle as it is formulated in the Swedish Act of Chemical Products. The implementation of this rule of substitution is studied from several aspects. The rule of substitution is interpreted in its context within the chemical legislation, to elucidate what it entails for those who handle chemicals. The means of enforcement, including the implications of administrative procedure, are investigated, as well as the competence of different subjects to activate the rule. Knowledge of risks connected with the handling of chemicals is, and is bound to be, limited. With a thorough analysis of the rule of substitution and the facts available, and through a correct application of the Precautionary Principle, it should in many cases be possible to achieve knowledge that is sufficiently reliable to apply the rule, also with regards to the Rule of Law. It is argued that in the absence of secondary legislation, EC Member States have the competence to set up national ambitions for environmental protection and to apply measures in accordance with that ambition, e.g. a rule of substitution, to a certain extent even if such measures restrict the free movement of goods. The study displays the rule of substitution in the Act of Chemical Products as quite well formulated, but also exposes that the implementation is not sufficient. In the last part of the thesis some issues concerning the possible improvement of the rule of substitution are discussed, with the aim that it will function as a well adapted instrument for the achievement of sustainable development and sustainable handling of chemicals.

• Popular Abstract in Swedish Avhandlingen behandlar substitutionsprincipen som den är formulerad i utbytesregeln i lagen om kemiska produkter. Denna lagregel tolkas med utgångspunkt i dess kontext i kemikalielagstiftningen. I avhandlingen klarläggs vad utbytesregeln innebär för den som hanterar kemikalier. Myndigheternas förvaltningsrättsliga befogenheter att genomdriva substitutionsprincipen undersöks, liksom olika subjekts kompetens att aktivera regeln. Kunskapen om risker med hantering av kemikalier är begränsad. Genom analys av utbytesregelns och av tillgängliga fakta, och genom en korrekt tillämpning av försiktighetsprincipen, är det dock möjligt att i många situationer nå kunskap som är tillräckligt tillförlitlig för att man skall kunna tillämpa regeln, också med hänsyn till legalitets- och rättssäkerhetsöverväganden. I avhandlingen argumenteras för att EU:s medlemsstater, då sekundärrätt saknas, har kompetens att upprätthålla en nationell ambitionsnivå för miljöskyddet och att i icke obetydlig utsträckning vidta åtgärder i enlighet med denna, t.ex. substitution av skadliga kemikalier, även om sådana åtgärder skulle innebära restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna. Studien visar att utbytesregeln i lagen om kemiska produkter är tämligen väl utformad, men också att genomförandet av regeln är otillräckligt. I avhandlingen diskuteras frågor rörande möjligheten att förbättra utbytesregeln och dess implementering, med syfte att den skall fungera som ett ändamålsenligt styrinstrument i riktning mot hållbar utveckling och hållbar kemikaliehantering.

Ämnesord

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Juridik (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Law (hsv//eng)

Nyckelord

hazardous chemicals

implementation

chemical legislation

substitution

sustainable development

environmental law

miljörätt

Publikations- och innehållstyp

dok (ämneskategori)

vet (ämneskategori)