Förluster av växtskyddsmedel till omgivande mark och vatten vid användning i svenska växthus : en genomgång av möjliga riskmoment

• Produktion av växter i växthus betraktas i många fall som en sluten produktionsform, där såväl inflöde som utflöde är känt och bestämt. Detta gäller även synen på växtskyddsmedel. En aktuell norsk studie påvisar dock rester av växtskyddsmedel i vattendrag nedströms växthusanläggningar, något som tyder på läckage. För att kunna utveckla mätmetoder och förklaringsmodeller är det viktigt att veta vilka aktiviteter i produktionen som är potentiella läckagerisker, både som punktkällor och som diffust läckage. Syftet med utredningen är att ta fram kunskap om olika arbetsoperationer, för att bedöma riskerna för läckage av växtskyddsmedel till mark och vatten. Genom en översiktlig litteraturstudie konstaterades att forskningen inom området är begränsad, med några få forskningsrapporter om matematiska modeller för läckage som undantag. I andra, mer tillämpade rapporter, framförs en allmän bild av att appliceringstekniken i växthus kan betraktas som omodern, med onödigt höga sprutvätskemängder. Data om arbetsoperationer har insamlats genom företagsbesök med intervjuer och observationer i ca 30 växthusföretag, representerande modern svensk växthusproduktion. Statistik från Kemikalieinspektionen (KemI) medger ingen uppdelning av förbrukningen av växtskyddsmedel mellan växthus- och frilandsproduktion av trädgårdsprodukter, ej heller fördelning inom respektive bransch. Bekämpningstekniken domineras av handhållen utrustning, höga vätskemängder och högtryckssprutning. De viktigaste undantagen är dels sprutrobot, som används i grönsaker, dels kalldimningsapparat, som används i alla branscher. Båda innebär fördelar ur arbetsmiljö och kalldimningen har dessutom en betydligt lägre vätskemängd. I vissa situationer sprids växtskyddsmedel även genom bevattningssystemet. Bevattningssystemets utformning har stort inflytande på var överskottsvätska hamnar. I många fall sker odlingen med hjälp av recirkulerande system, något som minimerar förlusterna. Möjliga risksituationer redovisas i rapporten, både i förhållande till punktkällor och till diffus spridning. I växthus finns mycket begränsade ytor med biologiskt aktiv jord som kan bryta ner växtskyddsmedlen, i stället finns inerta material och betongytor med högt pH. Detta påverkar nedbrytningshastigheten av växtskyddsmedlen på ett negativt sätt. En sammanfattande bedömning av de största riskerna för förorening av mark och vatten på grund av växtskyddsmedel redovisas. Det finns exempel på risker genom punktkällor i samband med hantering, uppmätning, transporter av uppmätt, koncentrerat preparat, etc. Samtidigt finns exempel på företag, där dessa risker minimerats i genomtänkta system, genom lämpliga rutiner och lämplig utrustning. Riskerna i den diffusa spridningen gäller främst inblandning av växtskyddsmedel i bevattningsvatten, kombinerat med okontrollerat utsläpp av överskottsvatten. Recirkulerande bevattningssystem medger den högsta graden av slutenhet och innebär en mycket hög grad av försäkring mot läckage i växthusproduktion. Denna form av bevattning ökar i branschen.

Ämnesord

LANTBRUKSVETENSKAPER  -- Lantbruksvetenskap, skogsbruk och fiske -- Trädgårdsvetenskap/hortikultur (hsv//swe)

AGRICULTURAL SCIENCES  -- Agriculture, Forestry and Fisheries -- Horticulture (hsv//eng)

NATURVETENSKAP  -- Geovetenskap och miljövetenskap -- Miljövetenskap (hsv//swe)

NATURAL SCIENCES  -- Earth and Related Environmental Sciences -- Environmental Sciences (hsv//eng)

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)