Ekonomiska incitamentsmodeller för utveckling av nya antibiotika : Rapport på uppdrag av Folkhälsomyndigheten

• På uppdrag av Folkhälsomyndigheten utreder vi i denna rapport en rad incitamentsmodeller för forskning och utveckling (FoU) av antibiotika som kan vara aktuella för en svensk offentlig investering. Baserat på diskussioner och intervjuer med experter, återkoppling från intressenter (d.v.s. potentiella mottagare av svenska incitament), företagsfallstudier och datorbaserade Monte Carlo-simuleringar lämnar rapporten rekommendationer kring de ekonomiska modeller som Sverige bör investera i. De incitamentsmodeller som valdes ut för den svenska portföljen uppfyller följande kriterier: de kan öka Sveriges visibilitet och förbättra den nationella FoU-infrastrukturen i antibiotikafältet, de bygger på Sveriges styrkor och tradition i detta fält, de innefattar begränsade investeringar, de kan införas och ge resultat relativt snabbt, de tillfredsställer på ett unikt sätt viktiga behov i antibiotikapipelinen, och de ger Sverige en möjlighet att spela en avgörande roll i själva skapandet och inriktningen av incitamentet. I enlighet med dessa kriterier, bedömdes att en ”Market Entry Reward” (MER) inte är genomförbar för Sverige ensamt. Det beror främst på att det krävs ett stort finansiellt åtagande (närmare 1 miljard USD) för att ett incitament som en MER ska kunna ge relevanta resultat på pipelinen. Om Sverige trots detta skulle välja att pilottesta en MER på egen hand, borde ett sådant försök fokusera på en s.k. ”totalt losskopplad” MER (Fully Delinked), vilket betyder att MER helt och hållet ersätter marknadsförsäljningen och istället ger fasta årliga utbetalningar till utvecklaren. En MER borde primärt finansieras via sjukvårdsbudgeten för att undvika undanträngningseffekter mot incitament i andra utgiftsområden. En totalt losskopplad MER skulle tillåta testning av flera olika aspekter såsom utvärderingsprocessen för att bestämma det totala värdet på en MER, internprissättning till sjukhus för att återfinansiera de statliga betalningarna, samt regelbundna mellanlägesrevideringar av årliga betalningar beroende på resistensläget. Om Sverige skulle samarbeta med andra länder, som exempelvis G20 eller EU:s medlemsländer, skulle en rimlig storlek på den svenska andelen vara 6 respektive 23 miljoner USD för en partiellt losskopplad MER, och 9 respektive 34 miljoner USD för en totalt losskopplad MER. Det finns dock andra sätt att kombinera push- och pull-incitament som är mer effektiva och snabbare än en MER, nämligen en rad kombinationer av ”grants” (forskningsanslag) och ”milestone prizes”, där det senare är belöningar som betalas ut till utvecklare när de framgångsrikt avslutar viktiga steg i sin FoU (t.ex. Fas 1 i kliniska studier). Förutom bättre effekter per investerat belopp, undviker en kombination av ”grants” och ”milestone prizes” dessutom att stora MER tränger undan push investeringar och mottagare såsom små- och medelstora företag (SMEs) som vanligtvis inte kan vänta på ett incitament ända tills det slutgiltiga godkännandet av ett antibiotikum. Den föreslagna incitamentportföljen för Sverige omfattar tre incitament: ”grants”, ”milestone prizes” och ”Pipeline Coordinators”. Dessa tre incitament skall användas tillsammans för att säkerställa att hela FoU-pipelinen för antibiotika stödjs och att viktiga synergier skapas. Följande aspekter borde tas i beaktning vid implementering och finansiering av de tre valda incitamenten: 1) ”Grants” borde riktas mot tidiga FoU-projekt (fram till Fas 2) och att förstärka den nationella FoUinfrastrukturen, med ett tidsperspektiv som ska vara längre än den nuvarande 3-åriga tidsramen. Det är viktigt att Sverige bibehåller och om möjligt höjer sina nuvarande årliga investeringar i ”grants” för FoU om antibiotika på cirka 60 miljoner SEK/år (7 M USD) och att dessa investeringar får fortsätta över många år i framtiden. Investeringarna kommer att ge långsiktiga effekter både i form av nya molekyler som kan fylla på den framtida FoU-pipelinen och genom fördjupade kompetenser, exempelvis i form av en nationell forskningsinfrastruktur bestående av specialiserade FoU-centra som kan utnyttjas i framtida antibiotikaforskning. Det bör understrykas att man inte kan fördröja dessa investeringar eftersom den här typen av kompetenser behöver byggas omedelbart och frön för framtida FoU-projekt behöver sås i detta nu. 2) Två typer av ”milestone prizes” borde implementeras av Sverige. Först och främst ett ”prize” som delar ut mellan 10 och 20 miljoner USD (bedömningar gjorda av de små företagen i fallstudien) vid slutet av klinisk Fas 1 som bör riktas mot höginnovativa molekyler mot specifika patogener. Därutöver bör ett ”prize” tilldelas projekt som framgångsrikt avslutar de prekliniska stegen. Att inrätta ett ”prize” vid slutet av klinisk Fas 1 skulle vara ett nödvändigt och unikt initiativ, som förutom starka effekter på den tidiga FoU-pipelinen dessutom skulle ge Sverige en stark internationell visibilitet. Genom att finansiera en större del av detta ”milestone prize” skulle Sverige ta ett stort ansvar för att aktivt skapa dessa mycket viktiga incitament. Det andra rekommenderade ”milestone prize”, som delas ut vid slutet av de prekliniska stegen, skulle bidra till att fylla på den kliniska pipelinen och skulle därmed ha mera långsiktiga effekter. 3) ”Pipeline Coordinators”, d.v.s. organisationer som på flera sätt tar en aktiv roll i att välja och stödja en portfölj av FoU-projekt om antibiotika, är det sista rekommenderade incitamentet. Snarare än att skapa en ny ”Pipeline Coordinator”, borde Sverige välja bland de som redan finns och finansiera följande två typer av sådana organisationer: ”R&D Collaborations”, som skapar samarbetsplattformar för att genomföra tidiga FoU aktiviteter för de projekten de stödjer, och ”Nonprofit Developers”, som genomför egna antibiotikaprojekt i syftet att föra nya antibiotika hela vägen till marknaden, dock utan vinstintressen. Den första typen av ”Pipeline Coordinator”, ”R&D Collaborations” är relevant för Sverige att investera i eftersom det handlar om den incitamentsmodell som potentiellt är mest effektiv i att skapa lönsamma FoU projekt. Men för att kunna utnyttja denna potential fullt ut behöver ”R&D Collaborations” vidareutvecklas för att bli mer flexibla samt minska byråkrati och konflikter mellan deltagarna. ”Non-profit Developers” är å andra sidan den modell som erbjuder det mest omfattande stödet till utvalda produkter genom att agera över hela antibiotikapipelinen för att se till att dessa produkter når marknadslansering. Dessutom, ger denna modell starkt stöd gällande global tillgång och ansvarsfull användning (”stewardship”). Därför, skulle Sverige kunna finansiera ”Non-profit Developers” via sin internationella biståndsbudget och därmed även ge ett viktigt bidrag till global hälsa. Båda typer av ”Pipeline Coordinators” har fördelen att de kan hjälpa att koppla svenska FoU-centra för antibiotika till internationella plattformar, vilket skulle förstärka effekterna av infrastrukturrelaterade ”grants”. Dessutom, är alla sorters ”Pipeline Coordinators” incitamentsmodeller som kan användas som verktyg för att styra övriga två incitament (”grants” och ”milestone prizes”). Tack vare denna förmåga, kan de utvärdera ansökningar till ”grants” och de antibiotikaprojekt som är berättigade till ”milestone prizes”, vilket kräver både djupa och detaljerade kunskaper i specifika antibiotikaprojekt. Utöver dessa tre incitamentsmodeller kan även en fjärde modell vara relevant: ”regulatory simplifications”. Denna modell innefattar regulatoriska förenklingar som radikalt sänker kostnader och tider för kliniska Fas 3-studier. Modellen kan vara relevant för Sverige tack vare att kostnaderna är begränsade, implementeringen och effekterna snabba samt att det finns en koppling till svensk expertis. Trots dessa fördelar, kräver detta incitament fortfarande vidare analyser för att fullt ut förstå dess implikationer för regelverket och patientsäkerhet innan den kan rekommenderas för implementering. De tre incitamenten som rekommenderas i denna rapport – ”grants”, ”milestone prizes” och ”Pipeline Coordinators” – bör användas tillsammans i särskilda kombinationer för att utnyttja synergierna mellan dem och deras förmåga att både trycka (”push”) och dra (”pull) molekylerna i olika faser i FoU-pipelinen. Dessa synergier innebär att när exempelvis ”grants” och ”milestone prizes” används samtidigt, blir den offentliga investeringen för varje nytt antibiotikum lägre än den sammanlagda investeringen om de två incitamenten används separat. Om det skulle vara omöjligt att införa och använda de tre incitamenten samtidigt, borde följande prioriteringsordning tillämpas: först och främst behöver nuvarande nivåer på ”grants” bibehållas och om möjligt höjas för att finansiera både enskilda projekt om FoU om antibiotika och för utveckling av kompetenser samt för FoU-infrastruktur, medan investeringar påbörjas i en ”Non-profit Developer” och i en ”milestone prize” vid slutet av Fas 1, följd av vidareutveckling och finansiering av ”R&D Collaborations” och slutligen av ett prekliniskt ”milestone prize”.

Ämnesord

MEDICIN OCH HÄLSOVETENSKAP  -- Hälsovetenskap -- Hälso- och sjukvårdsorganisation, hälsopolitik och hälsoekonomi (hsv//swe)

MEDICAL AND HEALTH SCIENCES  -- Health Sciences -- Health Care Service and Management, Health Policy and Services and Health Economy (hsv//eng)

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)