Noise Reduction and Glitches, Echoes from the Past and Future

• What does it mean to be human in the year 2070? What does it mean today? In Torell’s sound piece, the boundaries between present and future, and between utopia and dystopia, are dissolved. What used to be science fiction has suddenly become everyday reality. Our bodies are enhanced and degraded through genetic engineering, environmental pollutants, conveniences, and steroids. The body of society is fragmented and at the same time interconnected ever more tightly by smartphones, algorithms, viruses, and drones. The work is based at Korsvägen in central Gothenburg, a place where many different perspectives come together. The voice of the narrator moves among different times and viewpoints in order to bring to life a world in transition, where many events remain incomprehensible until, suddenly, they are reality. What are we choosing not to see today that is already shaping life in the future? And what did we refuse to see yesterday that we have to live with today?  (Lisa Rosendahl)Listen with earbuds through GIBCA’s app or website. We recommend standing outside the travel center at Korsvägen.  

• Vad betyder det att vara människa år 2070? Vad betyder det idag? I Torells ljudkonstverk har gränserna mellan nutid och framtid, mellan utopi och dystopi upplösts. Det som tidigare var Sci-Fi har med ens blivit vardag. Våra kroppar förbättras och försämras genom genteknik, miljögifter, bekvämligheter och steroider. Samhällskroppen fragmenteras samtidigt som den kopplas allt tätare samman via smarta telefoner, algoritmer, virus och drönare. Verket utgår från Korsvägen i centrala Göteborg, en plats där många olika perspektiv möts. Berättarrösten rör sig mellan olika tider och synvinklar för att gestalta en värld i förändring där många skeenden förblir ogripbara tills de plötsligt är ett faktum. Vad är det vi väljer att inte se idag som redan nu formar livet i framtiden? Vad var det vi blundade för igår och därför måste leva med idag? Lyssna med hörlurar via GIBCA’s app eller hemsida, gärna på plats utanför Resecentrum på Korsvägen. 

• # Början: Hur ska jag angripa dig, var ska jag börja? Världen har blivit så fragmenterad. Det är så mycket som har hänt på den här platsen, den är så på gränsen, till allt. Mycket är samma, bettleri är lika omdiskuterat nu som när skyltarna som förbjöd tiggeri i runtomkringliggande trappuppgångar sattes upp runt 1900. Anticimex har följt med till samtiden på samma sätt som skadedjuren. De råttsäkra solcellsdrivna papperskorgarna med inbyggd komprimering och specialapp för tömning kommer snart att sättas upp. Korsvägen har alltid varit en plats som fört samman människor, stad med landsbygd, död med liv, förort med city, city med världen. Flygbussar, cyklister. Visioner, nya stationer, drömmar, planer om framtiden. Som inte blir eller blir något annat. Det går så fort, man tror att man vet, att någonting är, permanens, temporaritet. Kan du stå stilla här en stund se dig omkring? Sätt dig ner. Jag vet, jag är härifrån förstår du, spårvagnarna till Länsmansgården, Mölndal, Angered och Sahlgrenska jag trodde också att jag visste, att jag kunde den här platsen, men här är inte längre bara en pressbyrå, utan också ett resecentrum, 7eleven men ingen telefonkiosk, funkishuset som stod där borta är borta och ersatt med upplevelse: Universeum och Världskulturmuseet, kanske du är där nu. Liseberg är kvar förstås. Ja du kan spola fram, kapitelspåren är: Början, Ålar, Navigation genom och Slutet. + Extramaterial. Du kan ta allt i den ordning du vill, början kan vara slutet och tvärtom. Jag har anlitat artikulerare, du kan välja engelska eller svenska, men du kan också ta dig lite tid och lyssna från början till slut, det är så mycket jag vill säga, jag vet inte hur jag ska hinna, jag behöver på riktigt din hjälp, ja, det kan verka forcerat, men vad var det jag sa till curatorerna på Gibca, 20-30 minuter max, det är ändå viktigt att publiken får med sig allt, att de lyssnar noga. Du är en av dem, jag tror på dig. Vi kan inte ha det så här, vi kan inte vara så oförberedda. # Ålar: Ja, vi kommer alla att bli ålar. Till slut. Vi kommer att förlora våra förmågor en efter en eftersom vi inte behöver dem, eftersom vi kan ersätta dem, hjärnan har redan blivit mindre, musklerna likaså, sedan kommer vi förlora tårna, hörntänderna, få andra sorts tänder, munnarna blir som en blandning av fisk och fågel. Vårt immunförsvar har redan börjat anpassat sig efter det enorma intaget av olika kemikalier vi tar och kommer att ta, proppfulla av inflammationshämmade sterioder, olika för low och highmind, vi är nedtonade, pitchade, varelser med kontrollerade toppar. Överdoser är inte längre ett problem, inte diabetes heller och cancer har helt försvunnit. CRISPr CAS9 cut out and paste, i olika invärtes repetitioner gjorde susen. Vi dör helt enkelt av andra saker, ja faktiskt på grund av varandra. Vi tål inte längre varandra. Allergi, astma, andningsproblem. Vi går inte längre ut. Stoppar inte handen i jorden. Äter inte förgammal ost. En liten förkylning drabbar. Eksem blir stora, såriga. Extra inhalatorer, invivo eller exvivo, utanför eller i kropp, är standard. Ständig påfyllning eller då och då. Salvor. Huden tålde inget längre. Vår rädsla för den andre har gjort oss så homogen att vi inte längre är heterogen. Vi har förädlat oss och på det sättet förminskat oss. Vårt samlade DNA har förvanskats. Vi har blivit individuell. Kroppslig i allra högsta grad. Kroppen har tagit över helt. Den är vår egen berättelse. Det började tidigt, om vi hade haft ögonen öppna och inte varit så traditionsbundna hade vi kunnat se utvecklingen av detta mycket, mycket tidigare. 1 2 Helt nya perspektiv började utvecklas när vi inte längre testade världen genom världen utan genom oss själva och sedan på varandra. Inte heller på alla, utan semi-digitalt i små forum som kunde nå en enorm genomslagkraft med flera miljoner följare, direkta och indirekta. På så sätt är vi många som varit med om att ha monterat ner det kollektiva ansvaret. Personligt var nämligen plötsligt inte politiskt utan privat. Det var som vi hade glömt bort vad vi tidigare kämpat för. Gemensamt rum, gemensam kropp. Privat och offentligt. Frågorna började röras ihop. Inte ens detta valde vi att riktigt se, nästan alla blundade. Jag med, humanist som jag är läste jag fel tidningar, följde fel teoretiker. Det är nu när jag kan röra mig mellan olika tider jag först inser att jag kan göra något. Varna lite. Experimenten är redan i full gång världen över. Det började oskyldigt och nyfiket som det nästan alltid gör, även om vi gärna vill peka ut vissa som mer skyldiga, ofta de vi inte förstår, långt från oss själva, ytligt sätt, ja en mix av: storföretag, kapitalis-ter, spridda forskare, transhumanister, singulärer, biohackare, elektrokirurger, gamers, tatuerare, funktionsrättsaktivister, piercare, body-modders, neuro designers, futurister, bionic pionärer, actuateros och nördar. Våra kroppar är så elastiska, man kan stoppa in kretskort, chip eller detektor direkt under huden, ersätta tangentbord med ögon och ha blicken som styrande faktor, kopplas samman för överföring av blod, utbyte av ägg, organ. Magneter kan placeras under huden för att fästa saker, vi är mer tåliga till det vi gillar än det vi inte gillar och riskerar till exempel att få mer hörselskador till fel musik så att säga. Vad var det vi inte ville förstå? Varför var vi så långsamma? Framförallt varför var vi så intellektuellt stela, så enkelspåriga? Föreställnings- förmågan verkade helt ha torkat ut. Hade blivit så effektiva att vi helt enkelt glömt bort hur vi kom hit? Att sökandet är en del av livet. Med kvantdata kunde vi ställa all data mot varandra. Det innebar att vi för första gången någonsin kunde medicinera exakt i analys av precis specifik person, livsmönster och födointag. Praktik kunde förenades med teori. Biologi med psykologi. Efter år av antagande-doser, generaliseringsbaserad medicin och diagnostik, ”-Inte skiljer väl en ung menstruerande tonåring från en jättegammal sängliggande man?!” - Samma doser hade accepterats oavsett 50kg eller 100kg, litet undantag hade barn och djur utgjort. Vi stod faktiskt på gränsen till gränsen och hade med ens möjlighet att både gå ut ur oss själva och in i oss själva på samma gång. Vi stod alltså, inte på gränsen mellan: utopi och dystopi, inifrånperspektiv och utifrånperspektiv. Utan plötsligt med en möjlighet till båda. Då kom skepticismen. Kanske vi inte klarar flera perspektiv längre? Var det år av Fakenews, likes och dis-likes som hade rubbat vår förmåga till vetenskaplig analys, personliga reflektion och kritiska kapacitet. Inte minst detta är ett bevis för att vi behöver varandra. Värdsligt och intellektuellt. Det var både spännande och skräckinjagande. Future och Sci-fi. Varje grönsak var påverkad, det fanns ett enormt motstånd, så oförankrat och delvis så gammalmodigt. Ultraljud och smartphone, algoritmer, parkeringsapp, allow cookies, allow cookies och logins gick bra, upplösta kön i pass, Chip i hund och katt. Frysta ägg. IVF och 4 milioner provrörsbarn spridda över världen blev fler 2021. In Loco Parenti, bödlarnas barn, föräldrarlösa barn fick en helt annan innebörd. Elcyklar var nej företagen är så ondskefulla, analog cykel var bra. Vi hade inte lärt fast vi borde ha lärt oss. Vi lyssnade inte fast vi borde ha lyssnat. Vi hade däremot börjat isolerat oss. I grupper. Segregerat oss. Konspirerat. I grupper. Det var vi mot alla andra. Det var där det började. I, mot alla andra. Egoismen hade både börjat ta fart, ta vid och ändra form. I alla grupper. Vi är inte så olika ändå. Vi går att läsa av. Begrunda. Det märks så tydligt efteråt. Nu pågår det. # Navigation genom Den stabilitet vi tidigare tagit för givet – våra hem och våra kroppar, kommer inte bara att förändras utan också smälta samman med det offentliga som helhet. Hemmen har blivit vår borg, vår cyborg, vår Open source vår bank och affär, datingkanal och vårt sjukhus, kroppen vår instrumentbräda. Världen är inte längre uppdelad. Det är inte en digital verklighet och en verklig verklighet, de är sammanblandade. Ny juridik behövs. Vi behöver dig. Din integritet är del av vårt kollektiva ansvar. Det sociala pågår idag hemifrån och optiskt, via sensorer, receptorer, telepatiskt och via Shared Acess, i dygnsrelaterade flöden världen över. Härifrån 3d printar vi ut det mesta vi behöver i tång och biokomposit: rullatorer, leksaker, köksredskap och organ. Klass och privilegium manifesteras genom hur vad varför implantat, professionellt eller hemgjort. Eller genom dåligt eller inget beroende på var man befinner sig. Frågan om tillgänglighet blir inte mindre politisk bara för att man är hemma. Snarare tvärtom. Tekniskt innebär hemmen helt andra arkitektoniska krav. 4 De röda tegelhusen du ser framför dig och till vänster om du har Resecentrum i ryggen kommer att vara de första av detta slag i världen där allt kommer via drönare eller pipelines beroende på produktion eller recycling, akutsjukvård eller hastighet. Ja, utan att verka köpt så måste jag nämna att SAAB samarbetade Chalmers, Chalmers med SKF, SKF med spridda självtänkare, många var inblandade i Korsvägen1 och Södra vägen 59-51. Skalet kommer förbli densamma. Människo

• # The Beginning How shall I come at you, where shall start? The world has become so fragmented. So much has happened here it is so borderline, of everything. Much is the same, begging is just as frequently discussed these days as when the signs which forbade begging in the surrounding stairwells were put up circa 1900. Anticimex has joined contemporaneity in the same way as the pests and rats. The rat-safe solar powered wastepaper containers with built-in compression and a special app for emptying are about to be installed. Korsvägen has always been a place bringing people together, town and country, death and life, suburbia and city, the city and the world. Transfer buses, cyclists. Visions, new stations, dreams, plans for the future. Perhaps they don’t come about, or they become something else. It happens so quickly, one thinks one knows, that something is, permanence, temporariness. Can you stand quietly here for a moment and look around? Take a seat. I know, I’m from around here, you see, the trams to Länsmansgården, Mölndal, Angered och Sahlgrenska, I also thought I knew, that I got this place, but now there isn’t just a kiosk but a travel centre as well, a 7eleven without a phonebox, the funkis house which used to be over there is gone, and replaced with experience: Universeum and Världskulturmuseet, perhaps that’s where you are right now. Liseberg is of course still here. Go ahead, you can fast forward, the chapter headings are The Beginning, Eels, Navigation through, and The End. +Extra material. You can do it in any order you like, the start can be the finish and the other way around. I have engaged articulators, you can opt for Englsh or Swedish, but you can also take a few moments to listen from beginning to end, there is so much I want to say, I don’t know how I’ll find the time, I really need your help, yes, it may seem a little forced, but what did I tell those curators at GIBCA, 20-30 minutes max, it is still important for the audience to absorb everything, to listen carefully. You’re one of them, I believe in you. We can’t continue like this; we can’t be this unprepared. # Eels Yes, we are all going to turn into eels. In the end. We’ll lose capacity, one thing after another, as we don’t make use of them, because we can replace them; our brains are already smaller, likewise our musculature, next to go will be our toes, canines, we’ll get different types of teeth, our mouths will become a sort of hybrid between fish and fowl. Our immunesystems have already begun to adapt to the enormous intake of different chemicals we ingest and will keep ingesting, stuffed full of immunosuppressant steroids, different depending on whether low or high mind, we are toned down, pitched, beings whose bodies are controlled. Overdosing is no longer a problem, neither is diabetes, and cancer has been all but eradicated. CRISPr CAS9 cut out and paste, in different internal repetitions which seemed to hit the spot. Simply put, we are dying of other causes, actually because of eachother. We can’t stand each other any more. Allergy, asthma and breathing problems. We don’t go out any longer. We don’t rake our fingers through the soil. We don’t eat stale cheese. A simple cold devastates. Rashes grow and weep. Extra ventilators, in vivo or ex vivo, external or inside the body as standard. Constant topping-up, or as and when. Ointments. The skin couldn’t cope any longer. Out fear of the other has made us so homogenous we are no longer hetergenous. We have refined ourselves to the point of reducing ourselves. Our collective DNA is skewed. We have become the individual. Embodied in the absolute. The body dominant. It is the story of us. It started much earlier; if we’d kept our eyes open and not been so conventional, we would have seen this unfold much, much earlier. New perspectives began to develop when we ceased to test the world through the world, but through ourselves instead, and subsequently on each other. Not on everyone though, but semi-digitally in small forums which could reach phenomenal impact with several million followers, directly and indirectly. So many of us have participated in the dismanteling of collective responsibility. The personal suddently ceased to be political, but rather, private. It was as if we had forgotten what it was we had been fighting for. Shared space, collective body. Private and public. The questions were blurring, We didn’t even really see this coming, almost everyone had their eyes shut. Even I, as a humanist, read the wrong papers, followed the wrong theorists. It is only now that I am able to travel in time that I realise I can do something. A small warning. The experiments are in full swing the world over. It began quite innocently and curiously as it always almost does, even if we quite like to point to others as more to blame, prefereble those who we do not understand, so different to ourselves, superficially, yes, quite the mix of corporations, capital-ists, a smattering of scientists, transhumanists, singles, biohackers, electrosurgeons, gamers, tattoo artists, disability activists, piercers, body- modders, neuro designers, futurists, bionic pioneers, actuateros and nerds. Our bodies are so elastic that it is possible to insert circuitry, chips or detectors just under the skin, replace keyboards with eyes, and the gaze as 3 the directive force, linked to the transfer of blood, exchange for eggs and organs. Magnets can be attached under skin in order to attach items. We are more open to that which we like, than that we don’t, and risk, for example, sustaining more hearing loss while listening the wrong kind of music, so to speak. What was it that we didn’t want to understand? Why were we so slow? Primarily, why were we so intellectually ’rigid’, so single minded? Our imagination; completely dried up. We’d become so effective that we’d simply forgotten how we’d arrived at this point. Seeking is part of life. Using quantum data, we were able to pit all data against each other. This meant that we, for the first time, were able to medicate exactly in analysis of a specific person, life patterns and diet. Practic could coexist with theory. Biology with psychology. After years of off-the-cuff dosage and generalisation based medicin and diagrostics, ”Surely, a young menstruating teenager is not all that different to an elderly bed-ridden man?!” The same doses would have had been accepted whether 50kg or 100kg, only children and pets given a dispensation. We were actually on the cusp of the cusp, and had at once the opportunity to look outside ourselves as well as inside our selves simultaneously. On reflection, we weren’t on any cusp, between utopia, dystopia, inner perspective and outer perspective. But rather with a possibility of both. Cue scepticism. Perhaps we simply can’t manage new perspectives? Was it years of Fake News, likes and dislikes disturbing our capacity for scientific analysis, personal reflection and critical faculty. This is no small proof we need one another. Worldly and intellectually. It was both exciting and terrifying. Future and Sci-Fi. Every vegetable was affected, there was great resistance, certainly lacking scientific basis and certainly outmoded. Ultrasound and smart-phone, algotithms, parking app, permit cookies; permitting cookies and logins was fair enough, gender fluidity in passports. Chipped dogs and cats. Frozen eggs. IVF and 4 million test tube babies scattered across the globe increased in number in 2021. In Loco Parenti, the executioners’ children, orphans, had new connotations. E-bikes were a No, ”the corporations are so evil”, analogue bike was good. We’d not learnt though we should have. We didn’t listen eventhough we ought to. In fact, we’d begun to isolate. In groups. Segregated ourselves. Conspired. In groups. It was us against everyone else. That’s where it began. I, versus all others. Egotism was catching on, taking shape and changing form. In all groups. We’re not quite so dissimilar after all. We can be read. Contemplated. It is so blatantly obvious afterwards. It is happening now. # Navigating through The stability we’ve previously taken for granted -our homes and our bodies, will not only change, but also merge with the public as a whole. Our homes have become our fortresses, our cyborg, our Open Source, our bank and market, dating app and hospital, the body our dashboard. The world is no longer fragmented. There is no longer a digital reality and a real reality, they blend. A new judicial angle is required. We need you. Your integrity is part of our collective responsibility. Social activity occurs from the home, optically, via sensors, receptors, telepathically and Shared Access, in time stamped feedsall over the world. From this point, we 3D print most of what we need out of kelp and bio-composit; walking frames, toys, kitchen utensils and organs. Class and privelige manifest through how what why implants, professional or home-made. Or through bad or none, depending on where you happen to be. The question of access does not get less political just because one is home. Quite the opposite. Technically, homes pose completely different archicectonic demands. The red brick buildings you see in front of you and to your left, if you’re standing with your back to Resecentrum, will be the first of their kind in the world, where everything is done by drones or pipelines, depending on whether it’s production related or recycling, acute medical care or speed. Well, not wanting to appear ’bought’, I would like to mention that SAAB collaborated with Chalmers, Chalmers with SKF, SKF with various independent thinkers, many who were involved with Korsvägen1 and Södra vägen 59-51. The container is set to remain. People require security; same-same but different. Rhetoric is politics. The innards will take shape according to Skarnes Sys

Ämnesord

HUMANIORA  -- Konst -- Bildkonst (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Arts -- Visual Arts (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Filosofi, etik och religion (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Philosophy, Ethics and Religion (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Konst -- Arkitektur (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Arts -- Architecture (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Konst -- Konstvetenskap (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Arts -- Art History (hsv//eng)

HUMANIORA  -- Konst -- Litterär gestaltning (hsv//swe)

HUMANITIES  -- Arts -- Literary Composition (hsv//eng)

Nyckelord

konstvetenskap

History Of Art

Publikations- och innehållstyp

ref (ämneskategori)

kfu (ämneskategori)