Utvärdering av Kunskapsprogrammet Hållbar Sanering

• Kunskapsprogrammet Hållbar Sanering är en del av Naturvårdsverkets arbete med att nå miljömålet Giftfri miljö. Genom Hållbar Sanering har myndigheter, forskare och företag fått bidrag för att bygga upp och sprida kunskap om efterbehandling av förorenade mark- och vattenområden. Via Naturvårdsverkets hemsida kan all tillgänglig information inhämtas om kunskapsprogrammet Hållbar Sanering, inklusive samtliga projektrapporter och resultatet av syntesarbetet. Totalt har i kunskapsprogrammet genom tre utlysningar 2004 - 2006 finansierat 54 projekt (56 rapporter) inom områdena Undersökningsmetoder, Riskbedömning, Riskvärdering, Riskkommunikation och Åtgärdslösningar. Närmare hälften av projekten avser riskbedömning. En utvärdering har på Naturvårdsverkets uppdrag genomförts av Professional Management AB under perioden januari – april 2009. Utvärderingen visar att Hållbar Sanering har gjort en betydande insats för kunskapsförsörjningen, särskilt när det gäller riskbedömning och riskvärdering. Den ena utvärderingsfrågan handlar om i vilken utsträckning kunskapsprogrammets syfte har uppnåtts. Enligt 70 % av respondenterna i de primära målgrupperna (Naturvårdsverket, SGI, SGU, länsstyrelser, konsulter, forskare och forskningsfinansiärer) har syftet med Hållbar Sanering uppnåtts helt, nästan helt eller i stor utsträckning. Genom kunskapsprogrammet Hållbar Sanering har branschen fått ny kunskap och resultat kan användas i arbetet med att efterbehandla förorenad mark. Det finns en bred samstämmighet bland respondenterna om att Hållbar Sanering har gett användbara resultat för målgrupperna. Nio av tio instämmer helt eller delvis i att Hållbar Sanering erbjuder kunskap och resultat till nytta för myndigheter, forskare och företag. Närmare tre fjärdedelar av respondenterna har redan i viss eller betydande utsträckning själva använt resultatet från Hållbar Sanering i sitt arbete. Tre fjärdedelar anger även att de har haft stor nytta eller viss nytta av dessa resultat. Det bör noteras att denna utvärdering har genomförts innan kunskapsprogrammet är helt avslutat. Det är därför för tidigt att förvänta sig full effekt av programmet. Trots detta kan således påvisas att programmet redan har skapat verifierbar nytta hos målgrupperna. Den andra utvärderingsfrågan gäller arbetssättet. Två av tre respondenter i de primära målgrupperna anser att arbetssättet i stor eller mycket stor utsträckning har varit ändamålsenligt för att öka kunskapen. Färre bedömer dock att arbetssättet hittills har varit ändamålsenligt för att ge underlag för att prioritera insatser. I detta avseende är det bara 28 % som anser att arbetssättet i stor eller mycket stor utsträckning har varit ändamålsenligt. Detta kan möjligen sammanhänga med att tyngdpunkten i kunskapsprogrammet har legat på projekt som gäller riskbedömning och riskvärdering medan få projekt har gällt åtgärdslösningar. För att kunna göra prioriteringar krävs att det går att ställa kostnadseffektiviteten i olika åtgärdslösningar mot varandra. Här uppfattas Hållbar Sanering inte ha bidragit med det underlag som är nödvändigt för beslutsfattarna. Syntesarbetet har dock lett fram till att Naturvårdsverket vet inom vilka områden (inom ramen för programmets kunskapsområden) det finns ytterligare kunskapsbehov. En eventuell fortsatt satsning bör inriktas mot åtgärdslösningar. Samtliga intressenter som har medverkat i arbetet gör bedömningen att kunskapsprogrammet Hållbar Sanering har fokuserats på rätt områden och att områden med viktiga kunskapsluckor har prioriterats i utlysningarna. Det finns en bra balans mellan tekniska, ekonomiska och samhälleliga aspekter. De projekt som har fått stöd synes ha täckt prioriterade kunskapsluckor inom större delen av dessa områden. Dock skulle det ha funnits behov av mer insatser vad gäller åtgärdstekniker, varför Naturvårdsverket bör överväga att använda en del av anslaget för efterbehandlingsarbetet för en ny projektomgång som tydligt är inriktad mot åtgärdsteknik och annan empiri som inte har täckts av Hållbar Sanering. Medan Hållbar Sanering har haft en bred inriktning bör således en ny utlysning vara betydligt smalare och fokusera på ett fåtal frågeställningar av tillämpningskaraktär. Både programkommittén, projektledaren och beredningsgruppen i övrigt har enligt samstämmiga uppgifter genomfört sitt uppdrag på ett mycket bra sätt. Programkommittén har haft en bred sammansättning, vilket har skapat goda förutsättningar för en gemensam kunskapsutveckling. Dock har representant för konsulterna saknats i programkommittén. Generellt sett har arbetssättet inom kunskapsprogrammet varit ändamålsenligt. Programmet har varit välorganiserat och arbetet har lagts upp på ett målmedvetet sätt. Resultatet är av stort värde för intressenterna. Publiceringen av rapporterna på Naturvårdsverkets hemsida anses ha fungerat bra. Den bristande tidshållningen i vissa av projekten och i syntesarbetet borde dock ha kunnat motverkas genom kraftfullare styrning och tydligare incitament. Vidare kunde programmet ha marknadsförts mera offensivt både i utlysningsfasen och i spridningen av resultaten. Materialet från Hållbar Sanering kommer inte att uppdateras eller på annat sätt ändras efter det att programmet är avslutat, men materialet kommer att finnas tillgängligt för alla intressenter för sökning i Naturvårdsverkets webbibliotek. Därutöver kan det finnas skäl att kontinuerligt sprida riktad information om att materialet som helhet finns och om enskilda rapporter till specifika målgrupper. Vissa rapporter kommer att vara aktuella under längre tid, medan det på andra områden relativt snabbt kan komma fram ny kunskap. Naturvårdsverket bör därför systematiskt analysera vad som kan användas som underlag för verkets framtida vägledningsarbete. Beslutsfattare och utförare har behov av tydliga rekommendationer utifrån dagens tillgängliga kunskap. En del av de kunskapsluckor som återstår kan täckas genom internationellt samarbete. Detta gäller inte minst grundläggande studier av föroreningars öde i mark och vatten och olika toxikologiska effekter. Den kunskap som tas fram internationellt kan anpassas till svenska förhållanden och föras vidare av t.ex. forskare (universitet eller forskningsinstitut), konsulter, entreprenörer eller handläggare på en myndighet eller annan organisation. I utvärderingen skisseras också avslutningsvis tre alternativ när det gäller en senare effektstudie.

Subject headings

NATURVETENSKAP  -- Geovetenskap och miljövetenskap -- Miljövetenskap (hsv//swe)

NATURAL SCIENCES  -- Earth and Related Environmental Sciences -- Environmental Sciences (hsv//eng)

Publication and Content Type

vet (subject category)

rap (subject category)