Ekologisk kunskap för ekologisk kompensation : Syntes av forskningsprojekten Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bidra till att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?

• Den här rapporten sammanfattar två projekt inom Naturvårdsverkets forskningssatsning om ekologisk kompensation: Systematisera ekologisk kunskap för att effektivisera ekologisk kompensation och När kan ekologisk kompensation bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster?På en stor del av jordens yta har människan kraftigt försämrat förutsättningarna för biologisk mångfald och de ekosystemtjänster som den ger upphov till, vilket därför även påverkar samhällen negativt. Ekologisk kompensation har föreslagits som ett viktigt verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Det är dock ett relativt nytt sätt att arbeta med naturvård och det finns oklarheter kring hur det bör implementeras i praktiken. Noggranna utvärderingar av ekologisk kompensation har bara gjorts i enstaka fall. Därför finns stora kunskapsluckor kring dess tillämpning och effektivitet i stora delar av världen, samt för många naturtyper och typer av kompensationsåtgärder.Vi har genom intervjuer undersökt hur arbetet med ekologisk kompensation bedrivs och vilka utmaningar som finns i Sverige idag. Vi har även genomfört systematiska översikter och meta-analyser för att syntetisera den vetenskapliga kunskap som finns rörande ekologisk kompensation globalt, samt rörande naturvårdsrestaureringar i landsmiljöer i de delar av världen med ett klimat som liknar det som finns i Sverige.Intervjuerna med 17 tjänstemän och praktiker som arbetar med ekologisk kompensation visade att kompensationsåtgärder som reglerades av lagstiftning oftast var kopplade till art- och habitatskydd och mera sällan till naturreservat och Natura 2000-områden. Vanligast är att enskilda träd, skogar, våtmarker eller vattendrag och dammar kompenseras, och fåglar och groddjur var de artgrupper som nämndes oftast. De genomförda åtgärderna inkluderade främst olika typer av restaurering, men även anläggning av mindre dammar var vanligt. På grund av många praktiska hinder vid implementering av ekologisk kompensation (innefattande såväl lagverk och processer som rutiner hos myndigheterna kring hantering av kompensation) gjordes sällan ekologiska avvägningar kring vilken kompensation som var lämpligast. Osäkerhet kring vad som är ekologisk kompensation och om det är viktigast att prioritera närhetsprincipen (kompensationsåtgärd nära påverkan) eller likhetsprincipen (samma naturmiljö och arter kompenseras som påverkas) skapade otydlighet i tillämpningen. En avsaknad av helhetsperspektiv, som innebär att mer än det enskilda exploateringsprojektets effekt och fler aspekter av naturvärden inkluderas, och att bedömningar görs på landskapsnivå, identifierades också. Det finns en risk att nuvarande inriktning med fokus på enskilda arter, bedömningar som görs på liten skala och en inställning att allt är bättre än inget och att allt går att kompensera kan missgynna naturvården i stort. Sammantaget skapar det ett otydligt system där långsiktiga konsekvenser för biologisk mångfald är osäkra.I genomgången av vetenskaplig litteratur som har utvärderat ekologisk kompensation fann vi 40 studier, men endast en av dessa kunde utvärdera om det har skett någon nettoförlust av biologisk mångfald. Majoriteten av dessa kom från våtmarks- eller sötvatten-miljöer i Nordamerika. Generellt lyckades kompensationsprojekten inte kompensera ekosystemtjänster fullt ut. Det fanns dock en fördröjningseffekt, så att kompensationslokalerna blev mer lika referensen ju längre tid som förflutit sedan kompensationsåtgärden utfördes. För biologisk mångfald var mönstret inte lika tydligt som för ekosystemtjänster. Det var stor variation mellan olika studier och det fanns heller inte någon tydlig skillnad mellan olika organismgrupper, eller mellan olika naturtyper.När vi gick igenom utvärderingar av naturvårdsrestaureringar fann vi 93 studier som uppfyllde våra kriterier, som bland annat innebar en före-efter-kontroll-design (s.k. BACI design). Av dessa hade 36 utvärderat restaureringsåtgärder i skog, 35 i gräsmarker, 20 i våtmarker och 3 i sandmarker. Effekten av restaurering varierade stort mellan studier, och restaureringen ledde inte alltid till högre biologisk mångfald. Skillnaden i utfall mellan typerna av ekosystem var små, men det fanns något större skillnad i effekt av restaureringen mellan olika naturtyper (till exempel mellan lövskog kontra barrskog, eller öppen gräsmark kontra hedar). De flesta studier hade utvärderat effekter på växter, följt av leddjur (insekter och spindeldjur) och fåglar. Skillnaderna i effekt mellan olika artgrupper var också små. Endast för kärlväxter fanns så många utvärderingar av individuella arter (35 studier) att vi kunde analysera skillnader mellan olika grupper utifrån deras funktionella egenskaper, men även här var variationen för stor för att dra generella slutsatser. För alla typer av ekosystem där antalet studier var tillräckligt stort (skog, gräsmarker och våtmarker) ökade effektstorleken med ökande tid sedan restaureringsåtgärderna utförts.Utifrån de identifierade bristerna i enhetlig implementering av ekologisk kompensation i Sverige rekommenderar vi en nationell standard och etablerade rutiner för tillsynsmyndigheter, som bland annat kan öka fokus på landskapsperspektiv och bredare inkludering av naturvärden. Genom att tillgängliggöra goda och sämre exempel på kompensationsåtgärder kan kvalitén på genomförd kompensation höjas. Vi rekommenderar även att framtida ekologiska kompensationsprojekt systematiskt utvärderar både de naturvärden som förloras vid exploatering och de som uppstår via kompensationsåtgärder. Myndigheter som ställer krav på ekologisk kompensation bör därför samtidigt ställa krav på systematisk och långsiktig uppföljning av kompensationsåtgärdernas effekter på naturvärdena. Eftersom det ofta är flera olika naturvärden som påverkas av en och samma exploatering, måste myndigheterna vara medvetna om vilka av dessa som kompensationsåtgärderna syftar till att kompensera, och exploateringens effekter av dessa behöver också följas upp.

• This report summarizes two projects that are part of the research program on ecological compensation by the Swedish Environmental Protection Agency, namely: Systematizing Ecological knowledge to optimize Ecological Compensation and When can Ecological Compensation preserve biodiversity and ecosystem services?Human activities have led to deteriorated conditions for biodiversity, which has negative consequences for humans, as important ecosystem services are dependent on biodiversity. Ecological compensation (also called biodiversity offsetting) has been proposed as an important measure to halt the loss of biodiversity. This is, however, still a relatively new approach to biodiversity conservation, and there are large uncertainties in how it should be implemented in practice. In addition, thorough evaluations of ecological compensation are still rare. There are therefore large knowledge gaps regarding its effect for large parts of the world and for many types of ecosystems and types of compensation actions.We have used interviews to survey how ecological compensation is applied in practice in Sweden, and which the main challenges are. We have also conducted systematic literature reviews and meta-analyses to synthesize the exiting global scientific literature on ecological compensation, as well as the scientific literature on biodiversity restoration from terrestrial habitats in the temperate and boreal regions of the northern hemisphere.The interviews with 17 authority representatives and practitioners who work with ecological compensation in Sweden showed that legally regulated compensation actions were often connected to the regulation of species and biotope protection, and not to nature reserves or Natura 2000 sites. Individual trees, forests, wetlands, or watercourses and ponds were the habitats most frequently targeted by compensation actions, and the most frequently targeted species groups were birds and amphibians. The compensation actions included mainly different forms of habitat restoration, but creation of small ponds was also common. Due to many practical obstacles to the implementation of ecological compensation (including both the legal framework and the processes and routines among the public authorities), it was rare that ecological considerations were done regarding what the most appropriate form of compensation would be. Uncertainties about what ecological compensation includes created unclear standards from the authorities. Other uncertainties came from whether it is most important to prioritize compensation close to the site affected by development, or to prioritize to compensate as similar environment and species as those affected. The interviewees also identified a lack of holistic perspective, which includes several aspects of nature values and of assessments at a landscape scale focusing on more than the effect of individual development projects. There is a risk that the current approach, with a focus on individual species and small-scale assessments, and the view that any conservation action is better than nothing and that everything is possible to compensate, can have negative consequences for biodiversity conservation in general. Together, this creates an unclear system with uncertain long-term consequences for biodiversity.In our search for scientific studies that have evaluated ecological compensation, we found 40 studies globally that fulfilled our search criteria, but only one of these was designed in a way that it was possible to evaluate whether there was a net loss of biodiversity or not. Most of these studies evaluated compensation actions in wetland or freshwater habitats in North America. In general, the compensation measures did not fully compensate ecosystem services. There was however a time lag, such that the compensation effect increased over time. For biodiversity, the pattern was less clear than for ecosystem services. There was a large variation in outcome between studies, and there was no clear difference between species groups or between habitat types.In the search for scientific evaluations of biodiversity restoration, we found 93 studies that fulfilled our search criteria, including that they had a before-aftercontrol-impact (BACI design). Of these studies, 36 had evaluated restoration actions in forest, 35 in grasslands, 20 in wetlands and 3 in sandy habitats. The effect of restoration measures varied largely between studies, and did not always result in higher biodiversity. There were small differences in outcome between the types of ecosystems, but there were somewhat larger differences in the effect of restoration between sub-categories of habitat types (such as between deciduous versus coniferous forest, or open grassland versus bushy heathland. Most studies had evaluated effects on plants, followed by arthropods (insects and spiders) and birds – with similar outcome for the different species groups. Also, the differences between groups of species were small. Only for plants, there were enough studies (35 studies) to analyze differences between groups of species based on their functional traits, but also here the variation was too large to draw any general conclusions. For all types of ecosystems where the number of studies was large enough (forest, grassland, and wetland) the effect of restoration increased with increasing time since the restoration actions.Based on the identified lack of uniform implementation of ecological compensation in Sweden, we recommend developing a clearer national standard and routines for authorities, which should among other things increase the focus on a landscape perspective and include a wider range of natural values (biodiversity and ecosystem services). By making good (and less good) examples of compensation actions available, the quality of compensation actions could increase. We also recommend that future ecological compensation projects should include a systematic monitoring of values lost through the exploitation and gained through the compensation actions. Thus, authorities that demand ecological compensations should also require systematic and long-term monitoring of the effects of these actions. Since many different nature values are often impacted by the same exploitation, authorities need to know which of these values the compensation actions aim to compensate and the effects of exploitation on these should be monitored.

Ämnesord

NATURVETENSKAP  -- Geovetenskap och miljövetenskap -- Miljövetenskap (hsv//swe)

NATURAL SCIENCES  -- Earth and Related Environmental Sciences -- Environmental Sciences (hsv//eng)

NATURVETENSKAP  -- Biologi -- Ekologi (hsv//swe)

NATURAL SCIENCES  -- Biological Sciences -- Ecology (hsv//eng)

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

rap (ämneskategori)