Det dubbla perspektivets didaktiska potential

• Det övergripande syftet i alla våra gemensamma projekt är att bota svenskämnets schizofreni, det vill säga dess egen inneboende och paradoxalt skarpa gränslinje mellan språk och litteratur, mellan språkvetenskap och litteraturvetenskap. Vi kommer att med olika exempel visa hur en kombination av litteraturvetenskaplig och språkvetenskaplig analys, det dubbla perspektivet (Dahl & Smedberg Bondesson 2021) som vi kallar det, är fruktbara ur ett didaktiskt perspektiv. Våra exempel berör två skönlitterära skildringar: ”Far och jag” (Onda sagor, 1924) av Pär Lagerkvist och bilderboken Sesam Sesam (2017) av Gro Dahle och Kaia Dahle Nyhus. Vad gäller ”Far och jag” är det en empirisk studie där vi undersöker lärarlyftsstudenters uppfattningar om det dubbla perspektivets möjligheter till en fördjupad förståelse för Pär Lagerkvists novell med hjälp av dels en språkvetenskaplig textanalys, dels en litteraturvetenskaplig analys. I det andra exemplet gör vi en multimodal och platsorienterad analys av bilderboken Sesam Sesam och vilka typer av affekter som den rymmer. Här kombineras en sociosemiotisk analysmodell (Kress & van Leeuwen) med en plats- och affektteoretisk litteraturvetenskaplig tolkning där vi använder begrepp från Bakhtin, Foucault och Tomkins. Med utgångspunkt i dessa exempel diskuterar vi vilka didaktiska möjligheter som det dubbla perspektivet rymmer. Vi menar att man undviker en ämnessplittring genom att synliggöra hur språk och litteratur kan samspela på ett produktivt sätt, till exempel hur det dubbla perspektivet ger eleven/studenten förutsättningar för mer nyanserade tolkningar av och därigenom en ökad förståelse för olika slags berättelser och berättande, både i skrift och bild. Detta menar vi stärker elevens/studentens litterära kompetens, kritiska tänkande samt förmåga att problematisera känsliga och kontroversiella ämnen.

Publikations- och innehållstyp

pop (ämneskategori)

kon (ämneskategori)