Maskulinitetens mening : En fenomenologisk undersökning av den psykoterapeutiska situationen

• Masculinity is an elusive and ambiguous phenomenon that can manifest itself in many different ways in different contexts. This study focuses on the emergence of masculinity within the psychodynamic psychotherapeutic situation, with a focus on how masculinity is experienced. Both patient and therapist carry notions and experiences of masculinity into the therapy room. In addition, the psychotherapeutic situation, in itself, can evoke notions of gender. Sometimes masculinity can be the focus of the therapy, which previous research to some extent has drawn theoretical attention to, with a focus on certain aspects. However, there is a need for an empirical holistic approach to how masculinity is manifested in psychotherapy.The purpose of the dissertation is to clarify the meaning of masculinity, as it appears in the psychotherapeutic situation. This purpose is answered by empirically describing how masculinity is experienced in psychotherapy from two perspectives – the patient's and the psychotherapist's. The study is based on 27 in-depth interviews which were analyzed using a phenomenological method. The result is presented in the form of two meaning structures; one for the patient's experience of masculinity and another for the psychotherapist's experience. Finally, these two meaning structures are compared, in order to highlight common features and differences.The study shows that the patient's experience of masculinity is primarily rooted in the patient’s lived, first-person perspective, while the therapist's experience to a greater extent is constituted by a second- and third-person perspective. Both patient and therapist symbolize and conceptualize masculinity through different levels, where they share a bodily and a ”taken-for-granted” dimension. Their conceptualizations differ in that the therapist also has access to a theoretically informed perspective. Both patient and therapist constitute masculinity in a normative way; for the patient, the normative dimension is perceived in terms of ego-syntonic and ego-dystonic masculinity ideals and norms, while the therapist defines masculinity as either a positive or a negative phenomenon.A distinctive aspect of the result is, that masculinity can appear in terms of suffering for the patient or in terms of masculinity issues for the therapist. The masculinity suffering/masculinity issues can be associated with a polarized or immature form of masculinity, which – in the context of therapy – can undergo changes until appearing in a non-polarized, mature way. Another type of masculinity suffering, is when the patient does not feel in contact with masculinity. The result describes a changed masculinity experience in terms of a changed masculinity narrative, which can undergo three different elements; the prefigurative ground, the configurative processing, and the refigurative gestalt of masculinity. The study also sheds light on how the patient and therapist relate to one another in the light of a changed masculinity narrative.The comparative analysis shows that masculinity can be attributed with divergent meanings within the psychotherapeutic situation, and also includes a developmental, therapeutic and normative dimension. One conclusion is that masculinity has two sources of meaning; one lived and one theoretical origin. The lived perspective is linked to the life world, while the theoretical perspective has the potential to elaborate and broaden the life world experience of masculinity.

• Maskulinitet är ett undflyende och tvetydigt fenomen som kan visa sig på många olika sätt i skilda sammanhang. I denna studie fokuseras maskulinitetens framträdande inom ramen för den psykodynamiska psykoterapeutiska situationen med fokus på hur maskulinitet upplevs. Såväl patient som terapeut bär med sig föreställningar och erfarenheter av maskulinitet in i terapirummet, därtill kan den psykoterapeutiska situationen, i sig, väcka föreställningar om genus. Ibland kan maskulinitet bli föremål för ett psykoterapeutisk arbete, vilket tidigare forskning delvis uppmärksammat teoretiskt med fokus på enskilda aspekter. Dock finns behov av ett empiriskt helhetsgrepp på hur maskulinitet visar sig i psykoterapi. Syftet med avhandlingen är att klargöra maskulinitetens mening så som den framträder i den psykoterapeutiska situationen. Detta syfte besvaras genom att empiriskt beskriva hur maskulinitet upplevs i psykoterapi ur två perspektiv – patientens respektive psykoterapeutens. Studien bygger på 27 djupintervjuer vilka analyserats med en fenomenologiskt utarbetad metod. Resultatet presenteras i form av två meningsstrukturer; en för patientens upplevelse av maskulinitet respektive en för psykoterapeutens upplevelse. Slutligen jämförs dessa två meningsstrukturer, i syfte att belysa gemensamma drag och skillnader. Studien visar att patientens upplevelse av maskulinitet i första hand är förankrad i dennes levda förstapersonsperspektiv, medan terapeutens upplevelse i högre grad konstitueras av ett andra- och tredjepersonsperspektiv. Både patient och terapeut symboliserar och konceptualiserar maskulinitet genom olika nivåer, där de bl.a. delar en kroppslig och förgivettagen dimension. Konceptualiseringen skiljer sig dock åt genom att terapeuten även har tillgång till sitt teoretiskt informerade perspektiv. Både patient och terapeut konstituerar maskulinitet på ett normativ sätt; i patientens fall upplevs den normativa dimensionen i termer av jag-syntona och jag-dystona maskulinitetsideal och normer, medan terapeuten meningsbestämmer maskulinitet antingen som ett positivt eller negativt fenomen. Ett utmärkande drag i resultatet är att maskulinitet kan framträda i termer av ett lidande för patienten respektive som problematik för terapeuten. Maskulinitetslidandet/problematiken kan förknippas med en polariserad eller omogen form av maskulinitet, vilken inom ramen för terapin kan genomgå en förändring och istället framträda på ett icke-polariserat eller moget sätt. En annan typ av maskulinitetslidande med potential att genomgå förändring är när patienten inte upplever sig stå i kontakt med maskulinitet. I resultatet beskrivs en förändrad maskulinitetsupplevelse i termer av ett förändrat maskulinitetsnarrativ, vilket kan genomgå tre olika moment; maskulinitetens prefigurativa grund, maskulinitetens konfigurativa bearbetande samt maskulinitetens refigurativa gestalt. Studien belyser även hur patientens respektive terapeutens relaterande tar form i ljuset av ett förändrat maskulinitetsnarrativ. Den jämförande analysen visar att maskulinitet kan tillskrivas mycket divergerande innebörder inom ramen för terapin och inbegriper även såväl en utvecklingsmässig, behandlingsmässig som normativ dimension. En slutsats är att maskulinitet har ett dubbelt meningsursprung med såväl levda som teoretiska rötter. Det levda perspektivet knyts till livsvärlden, medan det teoretiska perspektivet har potential att elaborera och vidga livsvärldsupplevelsen av maskulinitet. 

Ämnesord

SAMHÄLLSVETENSKAP  -- Utbildningsvetenskap -- Pedagogik (hsv//swe)

SOCIAL SCIENCES  -- Educational Sciences -- Pedagogy (hsv//eng)

Nyckelord

masculinity

the psychotherapeutic situation

psychodynamic psychotherapy

masculinity suffering

masculinity narrative

patient experience

therapist experience

empirical phenomenology

intentionality

life world

lived body

orientation

maskulinitet

den psykoterapeutiska situationen

psykodynamisk psykoterapi

maskulinitetsproblematik

maskulinitetsnarrativ

patientupplevelse

terapeutupplevelse

empirisk fenomenologi

intentionalitet

livsvärld

levd kropp

orientering

pedagogik

Education

Publikations- och innehållstyp

vet (ämneskategori)

dok (ämneskategori)